Hur tillförlitligt är det att använda kartunderlag vid markslagsklassning av NILS linjeobjekt?

Sammanfattning: NILS (Nationell inventering av landskapet i Sverige) är ett nationellt miljöövervaknings-program som syftar till att undersöka och följa upp den biologiska mångfalden i Sverige ur ett landskaps perspektiv. En grundläggande del av rutininventeringarna är registrering av linjeobjekt. GPS-koordinater tas på varje linjeobjekt och matchas sedan mot kartunderlag och linjeobjektets naturtyp kan då avläsas. Alla kartor har en osäkerhet i klassning av naturtyp och gränsdragning som gör att klassning utifrån kartunderlag inte är lika exakt som klassning i fält, vilket skulle kunna bidra till att det finns en skillnad mellan de olika sätten att klassa linjeobjekt. Genom att titta på samma linjeobjekt i fält och på kartor och klassa linjeobjekten efter markslag och naturtyp kunde man jämföra klassningarna för att se hur tillförlitliga de olika kartunderlagen var. De kartor som valdes för projektet var Fastighets-kartan, Vägkartan och Svenska Marktäckedata (SMD). Passande linjeobjekt för projektet var diken, hägnader, skogskanter och transportleder då dessa ofta förekommer mellan två olika naturtyper. Projektet var uppdelat i två delar. Den första delen var fältundersökning av kända linjeobjekt och gjordes för att se om det förekom någon skillnad i klassning av linjeobjekt då klassningen gjorts antingen utifrån kartunderlag eller utifrån en undersök-ning i fält. Det andra delprojektet testade noggrannheten i markslagsgränser. Syftet var att ta reda på hur kartornas bedömning skiljer sig från bedömningen som gjorts i fält. De olika kartorna var bra på olika saker och hade olika felmarginaler. Syftet med en undersökning bör därför styra vilken karta man väljer. SMD var i det stora hela bra på att följa de natur-liga gränserna och på att avgöra vilket markslag det var. Tittar man däremot på ett specifikt objekt var den något sämre på att avgöra den exakta placeringen av objektet. Vägkartan var dålig på att följa de naturliga gränserna och den var också dålig på att avgöra markslaget. Fastighetskartan var bra på att bedöma vilket markslag det var men ibland inte fullt lika bra på att följa de naturliga gränserna. De största orsakerna till en felklassning var oftast att objektet låg så nära kanten mellan två markslag att kartornas felmarginaler fick stor betydelse för vilken klassning objektet fick. Det förekom även att kartorna hade felaktig klassning av naturtyp. För att få en så bra klassning som möjligt bör klassningen helst göras i fält där man direkt ser var objektet befinner sig. Detta kräver dock tydliga instruktioner för hur bedömningen ska göras.