Att bemöta anhöriga till patienter i livets slutskede : En systematisk litteraturstudie

Detta är en M1-uppsats från Mälardalens högskola/Akademin för hälsa, vård och välfärd

Sammanfattning: Bakgrund: Sjuksköterskor möter dagligen anhöriga till patienter i livets slutskede. Bemötandet är centralt i omvårdnaden och påverkar vårdupplevelsen. Varje person ska bemötas som en individ vilket kan vara utmanande. Eftersom sjuksköterskor ses som omvårdnadsexperter är det väsentligt att lyfta sjuksköterskors erfarenhet av att bemöta anhöriga. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta anhöriga till patienter i livets slutskede. Metod: En systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes och analys utifrån kvalitativ ansats. Resultat: Två teman. I temat Skapandet av en god relation hittades subteman: ”Att erbjuda stöd och involvering i vårdandet” samt ”Att ha en god kommunikation”. Finnas som psykologiskt stöd, att se varje individ och förbereda anhöriga för dödsfallet belystes. Kommunikation beskrevs central. Bristande kommunikation kunde leda till obehagliga situationer. I temat Professionella utmaningar framkom subteman: ”Att involveras känslomässigt” samt ”Att känna sig otillräcklig”. Det var psykiskt påfrestande att vårda palliativt, erfarenheten ledde till personlig och professionell utveckling. Sjuksköterskorna uttryckte utmaning att hantera sörjande anhöriga och behov av utbildning. Slutsats: Anhöriga involverades i vården och sjuksköterskorna belyste vikten av pålitlighet och kommunikation. Sjuksköterskorna blev ibland konfliktlösare. Maktlöshet, frustration och sorg beskrevs men att vårda palliativt var ett privilegium.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)