Excentrisk träning av quadriceps i kombination med träning av höft- och bålmuskulatur vid patellar tendinopati : en pilotstudie

Sammanfattning: Sammanfattning Syfte och frågeställningar: Syftet med studien var att utvärdera förändringar över tid vid excentrisk träning av quadriceps i en ny dosering i kombination med träning av höft- och bålmuskulatur under 12 veckor vid patellar tendinopti med avseende på a) smärta, b) skattning av symtom, funktion och förmåga att delta i idrott, c) funktionellt hopptest samt c) vävnadsförändringar i patellarsenan. Metod: Studien var en pilotstudie utan kontrollgrupp. Tolv personer som kliniskt diagnostiserats med patellar tendinopati samt hade ultraljudsverifierad tendinos i patellarsenan deltog frivilligt i studien (2 kvinnor och 10 män; medelålder 29,2 år, besvärsduration > tre månader). För att utvärdera träningsinterventionen användes visuell analog skala (VAS) för smärta i vila och under aktivitet, frågeformuläret Victorian Institute of Sport Assessment score (VISA-P) för skattning av symtom, funktion och förmåga att delta i idrott, funktionellt hopptest, one-leg hop for distance (OLH). Undersökning av patellarsenan gjordes med ultraljud och färgdoppler. Utvärdering genomfördes före och efter tolv veckors träningsintervention. Träningsprogrammet innehöll excentrisk träning av quadriceps (bromsande knäböjning på ett ben) stående på en kil inklusive stretch av quadriceps i kombination med träning av höft- och bålmuskulaturen som utfördes tre gånger i veckan under 12 veckor. Signifikansnivå p < 0.05 användes i studien och en tendens inkluderades mellan 0.05 < p < 0.1 Resultat: Efter träningsperioden sågs en signifikant minskning av smärta i vila (VAS från 64 till 11,5) och under aktivitet (från 80 till 21 på VAS skalan) samt en ökad funktion och förmåga att delta i idrott sågs på VISA-P (från 44 till 71,5). En signifikant förbättrings sågs också på funktionellt hopptest på ett ben med en ökad hopplängd (från 103 till 132 cm) efter träningsinterventionen. Ingen signifikant skillnad kunde ses gällande vävnadsförändringar i patellarsenan. Det fanns däremot en tendens (p=.083) till förbättring av senstrukturen i patellarsenan efter träningsinterventionen. Slutsats: Efter tolv veckors intervention sågs en signifikant förbättring med avseende på smärta och funktion vid patellar tendinopati. Dessa resultat bör följas upp för att utvärdera långsiktiga förändringar av träningsinterventionen. Resultaten från denna pilotstudie kan ligga till grund för en kommande randomiserad kontrollerad interventionsstudie.