Bo onoff, en studie av boendeintegrering i externhandelsområden

Sammanfattning: Sammanfattning Handeln har i alla tider varit stadens viktigaste funktion. Både direkt och indirekt har handeln varit den viktigaste stadsbildande faktorn, men kommunikationsmöjligheter och placering har också haft betydelse. Sverige har alltid legat långt framme vad det gäller strukturomvandlingar för handeln. I början av 1900-talet var handeln förlagd till kvartersbutiker och saluhallar och till stadens torg. I flesta fall var det gångavstånd till butikerna och väldigt få hade tillgång till bil. De stora förändringarna som skedde inom handelsutvecklingen, skedde bland annat under 1940-50-talet då ett antal centrumanläggningar byggdes, däribland Årsta- och Vällingby centrum. 1950-talet delades stadens funktioner in zoner, större etableringar kom till, och snabbköpen bredde ut sig. Under 1960-talet började stormarknader etableras så smått i mer petrifierar lägen av staden. Under 1970-talet var stads- och handelsutbyggnaden helt inriktad på nybyggnation av de stora förorterna och dagligvaruhallarna. Konkurrensmedlet som användes vara volym och stor säljyta. Butikerna sålde inte längre enbart livsmedel. Varuhusen sökte sig allt mer till billigare lokaler utanför stadskärnan, framförallt till äldre industriområden. 1980-talets ekonomiska tillväxt innebar en större efterfrågan på varor och tjänster. Stormarknaderna spred sig utanför tätortsbebyggelsen och bilen fick en allt större roll i stadsbilden. Under senare år har människor förändrat sina inköpsvanor och veckohandlar ofta i städernas utkanter. De större kedjorna har också dragit till sig annan handel. De som påverkas negativt av denna utveckling är de som inte har tillgång till bil. Men tendensen under de senare åren har varit att handelns åter söker sig till mer kundnära områden. Genom att människor väljer att göra sina inköp på stormarknader utanför staden minskar underlaget för handel i staden. Den bostadsnära servicen försvinner därför. Väldigt få eller inga människor bor i dagens handelsområden, vilket har resulterat i att man måste transportera sig dit. Men i gengäld har de lägre priser och bättre öppettider. Butikerna har även fått andra funktioner som post- och banktjänster, vilket har resulterat i att tillgängligheten till dem blir allt viktigare Överskådligheten i de svenska städerna har gått förlorad till följd av bilens genomslag. Genom trafikseparering har man försökt tillgodose de olika trafikanternas krav på tillgänglighet. Där människor bor har man velat ta bort luftföroreningar, olycksrisker och buller, vilket har resulterat i en uppdelning av städernas funktioner. Idag finns det tre separata beståndsdelar bostads-, industri-, och serviceområden. Därför har det blivit längre avstånd, ökad trafik, ökad ytkonsumtion och minskad tillgänglighet för många. Idag ger sig en alternativ strömning till känna, detta genom en önskan om en mer kompakt struktur av mindre kärnområden som ett alternativ till utflyttningen till landsbygden. Integrering är ofta slagordet för dessa kärnor, vilket i stor utsträckning handlar om närhet och tillgänglighet. Att planera för en hållbar stadsutveckling innebär att man måste planera för ett rikt och blandat stadsliv. Man måste planera in platser med andra kvalitéer så som rekreation- och avkopplingsytor. Dagens bestämmelser och rekommendationer underlättar inte en funktionsintegrering. Som det ser ut i dag så har zoneringsplaneringen skapat otrygga miljöer, där människor inte vill vistas i under delar av dygnet. De externa handelsområdena som finns idag har till stor del uppförts utan arkitektonisk tanke, de estetiska värdena har fått stryka på foten för andra intressen. De fyrkantiga lådorna är inte anpassade till sin omgivning och är många gånger utformade för att minska inbrottsrisken och kostnaderna. Parkeringstillgången är också en anledning till varför handeln väljer att förlägga sig i externa lägen. Parkering kräver stora ytor. Problemet ligger även i avstånd mellan parkering och butik. Butikernas lastzoner måste också lösas attraktivare för att människor skulle vilja bo i dessa områden. Trots att handeln skulle kunna göra ekonomiska vinster så finns det ytterligare en faktor att ta hänsyn till. Var vill människor bo? Och hur mycket får det kosta? Och vad kan ett sådant integrerat handelsområde erbjuda som befintliga bostads- och handelsområden inte erbjuder? Oftast är det inte heller kommunen i sig som tar initiativet till en etablering av ett externt handelsområde utan oftast byggbolag, investerare eller handelskoncerner. Kommunen har därför ofta ingen handlingsberedskap inför diskussionen kring lokalisering och etablering. Därför får marknadskrafterna ofta högre prioritet än de sociala och estetiska värdena. Den första juni 2003 kommer riksdagen ta ett beslut om huruvida lagen om tredimensionell fastighetsbildning ska träda i kraft. Denna lag skulle göra det möjlig att avgränsa fastigheter uppåt, neråt och emellan. En fastighet skulle i så fall kunna uppföras utan eget markområde. Detta skulle underlätta en integrering av samhällets olika funktioner. Och kanske skulle det bli mer ekonomiskt att genomföra ett projekt med blandade verksamheter. De platsobservationer som har genomförts, bekräftar mycket av den problembild som nämns ovan. Tendenser på att vissa former av integrering kan ses, men ingen nämnvärd boendeintegrering har funnits. Det man kan konstatera är att en boendeintegrering av externhandelsområdena är problematiskt. Men det jag kommer att visa i denna studie är att det långt ifrån är omöjligt.