”Det hänger på att man hittar varandra” : en kvalitativ studie av anställdas upplevelse av sociala relationer i ett aktivitetsbaserat kontor

Sammanfattning: I samband med ett allt mer flexibelt arbetsliv ökar de anställdas möjlighet att påverka var, när och hur arbetet utförs – samtidigt som samarbete och kommunikation ses som viktiga verktyg för att uppnå kreativitet, innovation och tillfredsställelse i arbetet. Detta har även inneburit att de sätt som organisationer utformar kontor och arbetssätt förändrats, vilket bland annat resulterat i uppkomsten av aktivitetsbaserade kontor. Dessa syftar att öka flexibilitet, medarbetares nöjdhet, produktivitet och hälsa. Trots de sociala relationernas vikt både för organisationens möjlighet att nå mål samt för medarbetares trivsel på arbetsplatsen, tycks tidigare forskning uttrycka hur det aktivitetsbaserade arbetssättet kan inverka på hur kommunikation sker på arbetsplatser. Denna studie har utgångspunkt i en kvalitativ ansats och syftar att undersöka och diskutera hur medarbetare upplever sociala relationer på ett aktivitetsbaserat kontor och vilka möjligheter och/eller hinder som uppstår för medarbetares gemenskap i ett aktivitetsbaserat kontorslandskap. Det teoretiska ramverk som presenteras berör arbetsmiljö, krav, kontroll och stöd samt sociala relationer. Resultatet visar att medarbetarnas upplevelser av att arbeta i ett aktivitetsbaserat kontor i hög grad skiljer sig från varandra, vilket innebär att upplevelserna av samma arbetsmiljö inte delas mellan olika personer. Oavsett om intervjupersonerna är positivt eller negativt inställa till det aktivitetsbaserade arbetssättet beskriver de flesta att de sociala relationerna och gemenskapen försvåras eftersom de sällan träffar eller är i närheten av sina kollegor. Resultatet tyder även på att sociala relationer mellan enheter och avdelningar tycks förändras i ett aktivitetsbaserat kontor; vissa anser att det är enklare att kommunicera med fler personer vilket kan möjliggöra framtida samarbete, medan andra anser sig ha mindre kontakt med andra i detta typ av arbetssätt.