Kollektivavtal som välfärdsgivare och statushöjare? En kvantitativ studie om kollektivavtals inverkan på ojämlikhet

Sammanfattning: Den ekonomiska krisen 2008 bemöttes i flera europeiska länder med åtstramningar av offentliga utgifter. Detta påverkade ländernas förmåga att bidra med social välfärd. Arbetsmarknadsforskning har lyft fram hur kollektivavtal kan spela en viktig roll för att understödja ansträngd, statsfinansierad välfärd genom att tillgodose arbetstagare med trygghet på arbetsmarknaden. Samtidigt är även kollektivavtal utsatta för strukturella reformer efter den ekonomiska krisen och kollektivavtalens täckningsgrad har sjunkit i Europa sedan 2008. Syftet med denna uppsats är att undersöka kollektivavtals inverkan på ojämlikhet i europeiska länder efter krisen. Studien utgår från hypotesen att kollektivavtal har dämpande effekt på ojämlikhet och att detta reflekteras i minskade klyftor mellan män och kvinnor samt inrikes och utrikes födda avseende lön och status på arbetsmarknaden. Detta grundas i Charles Tillys teorier om hur kategoriserade statusdistinktioner samverkar med organisering. 24 europeiska länder ingår i studien och data för åren 2008 och 2013 analyseras genom linjär regressionsanalys. Studien finner starkt stöd för att kollektivavtal har negativ inverkan på ojämlikhet. Kollektivavtal samverkar dock med andra arbetsmarknadsinstitutioner och hur dessa är utformade varierar avsevärt mellan länder i Europa. Uppsatsens slutsatser är att kollektivavtal spelar en viktig roll för att främja jämlikhet på arbetsmarknaden men att vidare studier närmare arbetsplatsnivå och mer känsliga för nationella förhållanden vore gynnsamt.