Betydelsen av barnets vilja i verkställighetsmål i teori och praktik - ett område i behov av förändring

Sammanfattning: Ett avgörande om vårdnad, boende och/eller umgänge som inte följts kan verkställas enligt 21 kap. föräldrabalk (FB), förutsatt att det inte är oförenligt med barnets bästa. I sådant fall kan beslutet förenas med tvångsmedel i form av vitesföreläggande eller polishämtning. En ansökan om verkställighet ska avslås om det finns en risk att barnet far illa eller om barnet motsätter sig verkställighet och barnet uppnått en sådan ålder och mognad att viljan bör beaktas. Domstolen ska med andra ord ta ställning till om barnets vilja kan utgöra hinder. Stora krav ställs således på rättstillämparen. I vilken omfattning får barnet komma till tals och vilken betydelse tillmäts viljan om barnet motsätter sig verkställighet? Syftet med arbetet är att studera vilken betydelse barnets vilja tillmäts i verkställighetsmål i teorin, genom att studera gällande rätt och i praktiken, genom en empirisk undersökning av underrättsbeslut. Syftet är vidare att utifrån ett barnrättsperspektiv studera och analysera vilken betydelse barnets vilja bör ha enligt gällande rätt. Slutsatsen är att barnets vilja tillmäts liten betydelse och att få barn ges en rätt att på ett tillfredställande sätt få komma till tals inom ramen för verkställighetsprocessen. Barnets vilja tillmäts således inte betydelse i den omfattning som den borde göra enligt gällande rätt. I verkställighetsmålen ställs allt på sin spets och utfallet påverkar barnets vardag i allra högsta grad, men trots det har målen och synen på barnet som bärare av rättigheter hamnat i skymundan.