Arbetstagarinflytande i europabolag

Sammanfattning: Efter drygt trettio år av diskussioner och förhandlingar kunde enighet bland EUs medlemsländer uppnås och rättsakterna: förordningen om stadga för europabolag och det kompletterande direktivet om arbetstagarinflytande i europabolag antas den 8 oktober 2001. Då medlemsländerna ej kunde enas om att europabolagen endast skulle lyda under EUs lagar, överlämnades flertalet frågor att regleras via nationell rätt. Syftet med uppsatsen är att klargöra hur direktivet om arbetstagarinflytande i europabolag är utformat och hur detta överfördes till svensk rätt. Förutom det faktum att direktivet ej är skrivet på ett tillräckligt klart och tydligt sätt, framkommer även att utredarens betänkande var i behov av flertalet ändringar för att få samma innebörd som direktivet. Dock kvarstår viktiga och därmed oreglerade frågor i avvaktan på direktivets revidering. Vidare framgår av studien att de anställda i europabolag har arbetsgivare såväl på nationell som internationell nivå, till skillnad från arbetstagare i svenska bolag. Detta medför att arbetstagarinflytandet via information, samråd och medverkan i europabolag sker på flera plan. I Sverige tillämpas lag (2004:559) om arbetstagarinflytande på europabolag parallellt med MBL och andra nationella bestämmelser (förutom styrelserepresentation). Den svenska rätten ger arbetsgivaren en långtgående informations- och förhandlingsskyldighet. På det internationella planet är arbets-givarens ovan nämnda skyldigheter däremot inte lika långtgående och förhandlingsskyldigheten uppkommer endast om arbetstagarrepresentanterna i europabolagets förhandlingsdelegation eller arbetstagarråd begär det. En av slutsatserna är därmed att graden av arbetstagarinflytande i EU-rätten är något lägre än i Sverige.