Cetirizin och ciklosporin : en jämförelse av behandlingseffekt vid atopisk dermatit på hund

Sammanfattning: Atopisk dermatit (AD) benämns som en multifaktoriell sjukdom vars orsaker inte är helt klarlagda, men en genetisk bakgrund misstänks. AD är en vanligt förekommande sjukdom hos både människa och hund och med liknande symtom. AD uppstår oftast hos hundar som är mellan ett halvårs och tre års ålder och är den näst vanligaste hudsjukdomen hos hundar. Som nämnts ovan misstänks en genetisk bakgrund eftersom vissa hundraser är överrepresenterade, men hundens geografiska levnadsplats bidrar även till utvecklingen av AD. AD är svårdiagnostiserat och många gånger kan hunden ha AD utan att djurägaren märker det. Viktigast vid diagnos är att utesluta differentialdiagnoser och födoallergi. Ett antal kriterier har tagits fram för diagnos av AD, men säkrast diagnos av AD fås genom att göra ett intradermaltest eller ELISA-baserad IgE serologi. Glukokortikoider, immunosuppressivum och januskinas är de läkemedelssubstanser som först och främst rekommenderas. Antihistaminer anses ha sämre eller ingen effekt vid behandling av AD. Glukokortikoider är den läkemedelssubstans som används med gott resultat vid behandling av AD, men har mycket allvarliga biverkningar och det är inte hållbart att använda glukokortikoider vid långvarig behandling. Jag har valt att jämföra två andra läkemedelssubstanser ciklosporin ett immunosuppressivum och cetirizin ett antihistamin. Syftet med litteraturstudien är att jämföra behandlingseffekter av de två substanserna vid korttids- och långtidsbehandling av AD. Cetirizin på humansidan är en av de mest använda läkemedelssubstanserna och verkar genom antagonism på specifika histaminreceptorer, vilket reducerar klådan som histaminutsöndring ger upphov till. Studier på hund visar olika resultat. En studie visade att cetirizin inte har någon effekt och en annan studie visade att cetirizin har lika bra effekt som glukokortikoider vid korttidsbehandling. Två doser dagligen på 2 mg/kg kroppsvikt av cetirizin har visat sig ge bäst effekt. Ciklosporin utövar immunosuppression genom att hindra T-cellsaktivering, minska på proinflammatoriska celler vid inflammationsplatsen och därigenom minskar klådan och hudlesionerna. Tio studier med 14 och 262 hundar visade att ciklosporin har, framförallt vid långtidsbehandling, lika bra effekt som glukokortikoider. Ciklosporin är en kostsam läkemedelssubstans som är mer än fem gånger dyrare än prednisolon (glukokortikoid) men har mycket färre och lindrigare biverkningar. Det går hos de flesta hundar att minska på dosen av ciklosporin när förbättring av symtomen vid AD kan ses. Bäst effekt av ciklosporin fås vid en daglig dos av 5 mg/kg kroppsvikt. Mina slutsatser i detta arbete är att cetirizin, som enbart har milda biverkningar fungerar bra som lindring vid korttidsbehandling om det inte är akuta tillstånd, då det krävs kraftfullare preparat för att stoppa sjukdomen. Ciklosporin är mycket effektivt i behandling av kronisk AD, utan några allvarliga biverkningar, men är inte bra vid akuta tillstånd då det tar lång tid innan ciklosporin uppnår terapeutiska koncentrationer.