"Om ens sociala liv var lika stort som ett hav förr, så är det en vattenpöl nu” En sociologisk studie om Covid-19 och dess påverkan på sociala tillgångar hos unga vuxna i Malmö.

Sammanfattning: Covid-19 har tillsammans med de restriktioner som skapats för att hejda smittspridningen skapat en märkbar social distans individer emellan. Människor spenderar mer tid i ensamhet och social isolering nu än vad de tidigare gjort på grund av nedstängningen och otillgängligheten till ett samhälles sociala arenor. Skolor och universitet är stängda, individer blir permitterade från sina arbetsplatser och social distansering är ett faktum. Denna sociala otillgänglighet som skapats av Covid-19 har därför visat sig haft en otroligt stark påverkan på individers tillgångar till sina sociala relationer, grupper och omgivningar. Denna kvalitativa kandidatuppsats är ämnad att utforska hur och på vilka sätt Covid-19 har kommit att påverka sociala tillgångar hos unga vuxna i Malmö. Den skall utifrån en individuell nivå förklara hur dessa individer upplever och påverkas av den sociala ensamheten som skapats genom pandemins sociala isolering, samt undersöka ur en kollektiv utgångspunkt hur tillgångarna till deras sociala grupper med dess tillhörande solidariska aspekter påverkats. Ur den individuella infallsvinkeln utforskas flera faktorer av pandemins sociala isolering för att kartlägga dess sociala påverkan. Dessa faktorer visar på att individer som bor ensamma upplever mer intensiva former av social ensamhet och isolering än de som bor tillsammans med någon, att det finns en upplevd social och geografisk distans och separation mellan individer, samt att det existerar, även under pandemin, stora skillnader i upplevelserna av att vara själv kontra ensam. Denna infallsvinkel undersöker även förklaringar på hur individer hanterat och lindrat den sociala isoleringen och ensamheten med hjälp av exempelvis solitära aktiviteter. Studien visar ur en kollektiv utgångspunkt att tillträdet till människors sociala grupper beror på den sociala och samhälleliga tillgänglighet eller otillgänglighet som frambringats genom Covid-19’s sociala isolerande utveckling. Den visar även på hur solidariska komponenter inom primärgruppen kan under krissituationer skiftas för att öka individers sociala välmående och upplevelser av social sammanhållning.