Bin, blommor och bekymmer : minskar världens pollinatörer och hur påverkar det pollineringen av våra grödor?

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Animal Environment and Health

Sammanfattning: De tre viktigaste hoten mot bin är livsmiljöförlust, patogener och kemiska ämnen som bekämpningsmedel, dessa påverkar den tama bipopulationen (Apis mellifera) och den vilda bipopulationen på olika sätt. Apis mellifera försvagas mycket av kvalstret Varroa destructor och som biodlare måste man hålla ner smittrycket med olika metoder för att inte förlora sina bisamhällen. Många andra faktorer kan interagera med varandra och ge försvagande eller letala effekter på Apis mellifera, bland annat livsmiljöförlust, bekämpningsmedel, andra patogener och läkemedel mot Varroa. Vilda pollinatörer försvinner från områden där naturlig miljö ersätts av jordbruk och skogsbruk för att de då förlorar näringskällor och boplatser, vilket leder till en livsmiljöförlust. Vilda pollinatörer påverkas också av pesticider och patogener men studier som har gjorts är lokala och gjorda på några enstaka arter av pollinatörer, vilket gör det svårt att dra slutsatser om hela den vilda bipopulationen. Det finns delade meningar om huruvida dessa faktorer ger en global minskning av bin som leder till en bristande pollinering. Lokalt har man sett att pollinatörer försvinner av någon anledning och att pollineringen i det området då blir bristfällig, men på större skala har man inte sett någon märkbar påverkan av matproduktionen. Men vill vi se en framtida opåverkad matproduktion så kan det vara värt att gynna villkoren för vilda pollinatörer genom att bevara och skapa naturliga miljöer. Relativt få växter är självsterila och helt beroende av insektspollinering men många arter som kan pollinera sig på andra sätt gynnas av en fullgod insektspollinering. I Sverige har Jordbruksverket satt ett värde på honungsbins pollineringsvärde för vissa grödor, där man har tittat på hur mycket avkastningen ökar om man tillsätter honungsbin. Där visar de att i Sverige är det inte bara de växter som är självsterila som är i stort behov av pollinering utan att avkastningen från skördar med äpplen, oljeväxter (raps och rybs) och jordgubbar ökar markant när besöken från honungsbin ökar. Något som inte nämns i det dokumentet är att pollinering av vilda pollinatörer har visat sig vara mycket stabilare än pollinering av honungsbin, vilket inte bör förbises. Om framförallt den vilda bipopulationen försvinner skulle vårt dagliga kaloriintag inte påverkas i så stor grad men en del grödor vi uppskattar traditionellt och kulturellt skulle försvinna och avkastningen på många pollinerande grödor skulle sjunka.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)