Kan behandling med kanagliflozin sänka postprandiella glukos- och insulinkoncentrationer hos hästar med EMS? : utvärdering av behandlingseffekten med hjälp av ett oralt sockerbelastningstest

Sammanfattning: Ekvint metabolt syndrom (EMS) är en endokrin rubbning hos häst som leder till ökad risk för utveckling av fång. Syndromet innefattar insulindysreglering, basal- och postprandiell hyper-insulinemi, insulinresistens, samt övervikt och/eller regionala fettdepåer. Insulin är ett hormon som ansvarar för glukosreglering i blod och vävnader och produceras i pankreas av β-celler i de Langerhanska cellöarna. Då insulinresistens uppstår fås ej ett normalt insulinsvar vid höjda blodglukosnivåer, vilket hos häst leder till hyperinsulinemi (förhöja nivåer av insulin i blodet) på grund av ökade insulinutsöndring från pankreas. Hyperinsulinemi har i flertalet studier visat sig leda till fång hos hästar. Fång är ett smärtsamt sjukdomstillstånd som drabbar lamellvävnaden i hästens hovar och orsakar kraftig hälta. Patofysiologin bakom fång är ej helt klarlagd. Flertalet hästar avlivas på grund av fång årligen. I dagsläget finns ingen medicinsk behandling som har visat sig ha god effekt för behandling av insulindysreglering hos häst. Hästar drabbade av EMS rekommenderas därför behandling med viktnedgång, motion och foderrestriktion, framför allt gällande mängden icke-strukturella kolhydrater i fodret. Olika metoder finns för diagnostik av hästar med insulindysreglering men flertalet intravenösa tester är komplicerade och tidskrävande. Istället är orala dynamiska tester bättre för diagnostik i fält. Ett modifierad oralt sockerbelastningstest (OST) för bedömning av β-cellssvaret hos hästar togs fram av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Kanagliflozin är ett av många läkemedel som används vid behandling av diabetes mellitus typ II hos människor. Läkemedlet verkar hämmande på natrium-glukos-ko-transportör 2 (SGLT2) och minskar därmed reabsorptionen av glukos i njurarna. Detta resulterar i att en större mängd glukos utsöndras i urinen vilket sänker glukos- och insulinkoncentrationen i blodet. Effekten av SGLT2-hämmare som behandling för hästar har utvärderats i några få studier, med positiva resultat. En pilotstudie utfördes under 2019 där tre insulinresistenta hästar valdes ut för att delta i studien. Syftet med denna studie var att utvärdera behandlingseffekter av kanagliflozin hos hästar diag-nosticerade med EMS, med hjälp av ett OST. En generell sänkning av postprandiella insulinkoncentrationer sågs hos alla tre hästar i studien, och postprandiella glukoskoncentrationer sänktes hos två av tre hästar. Även sänkta maxkoncentrationer av både blodglukos och plasmainsulin sågs hos alla hästar. Ingen av hästarna i studien utvecklade fång eller hypoglykemi under studiens gång. Resultatet från denna pilotstudie indikerar att medicinering med kanagliflozin kan sänka postprandiella blodglukos- samt plasmainsulinkoncentrationer hos hästar med insulindysreglering. SGLT2-hämmare kan i framtiden komma att bli ett nytt behandlingsalternativ för hästar med EMS och insulindysreglering, men fler studier med större studiepopulationer behöver göras i framtiden.