Synen på kvinnliga förövare i gängkriminalitet - En diskursanalys av lagstiftarens syn på kvinnor i gängkriminalitet och domstolens syn på kvinnor som begår grova våldsbrott

Sammanfattning: Gängkriminaliteten i Sverige är idag ett omdiskuterat ämne. Trots detta finns det en sida av myntet som förbises och lämnas i det dolda, nämligen de våldsbejakande kvinnorna. Historiskt sett har kvinnor som kommer i kontakt med rättsväsendet setts som offer till mäns våld, och så även i dagens samhälle. Det talas om ”den rosa lagboken” och att kvinnor särbehandlas av rättsväsendets aktörer i strid mot likhetsprincipen med anledning av den stereotypa bilden av vem som är lagöverträdare. Uppsatsen ämnar uppmärksamma hur rättsväsendets aktörer producerar föreställningar om kvinnan utifrån ett genusperspektiv. I huvudsak tillämpas en diskursanalytisk metod utifrån fem lagförslag inom regeringens 34-punktsprogram mot gängkriminalitet, för att undersöka synen på kvinnor i gängkriminella kontexter. Därtill utreds konstruktion av kvinnor som begått våldsbrott i 14 rättsfall, utifrån identifiering av mönster i påföljdsbedöm-ningen. Till hjälp för analysen presenteras teoretiska förklaringsmodeller som utarbetats i genusforskningen i syfte att uppmärksamma mönster för särbehandlingen av kvinnor i rättsväsendet. Syftet med att utreda synen på kvinnorna i dessa texter är att bilda en förståelse för hur juridiken genom den rättsliga hanteringen av kvinnor skildrar den sociala verkligheten, samt problematisera hur rättsliga diskurser i sin tur producerar föreställningen om gängkriminalitetens aktörer och associationen mellan kön och våldsbrott i straffrätten. Resultatet av diskursanalysen i uppsatsen talar för att lagstiftaren förbiser kvinnor i gängkriminaliteten med hänvisning till statistik och framhävning av kvinnor som offer för mäns våld. Genom diskursanalysen av våldsbrotts-domarna identifierades två diskurser gällande synen på kvinnan. Å ena sidan förekom en syn på kvinnor som begår våldsbrott med anledning av relat-ionsbaserade motiv som instabila med svag sinnesnärvaro, vilket medför en positiv särbehandling genom mildare påföljder eftersom dessa motiv asso-cieras till kvinnliga egenskaper. Å andra sidan förekom en syn på kvinnor som begår våldsbrott med ekonomiskt eller drogrelaterat motiv som med-vetna med hög sinnesnärvaro, vilket visat sig föranleda en i jämförelse strängare påföljdsbedömningen eftersom dessa motiv inte kan associeras till kvinnliga egenskaper. Påföljdsbedömningen i den senare diskursen har visat sig vara mer objektiv, vilket kan medföra en förutsättning för upprätthållan-det av likhetsprincipen. Däremot finns det även tendenser hos domstolen att i påföljdsbedömningen av kvinnans gärning beakta förmildrande omstän-digheter i högre utsträckning än vad lagen medger, vilket är problematiskt ur en rättssäkerhetssynpunkt och för bekämpningen av gängkriminaliteten.