Möjliga miljörisker med en utökad svensk fiskodling med avseende på patogener, läkemedel och kemikalier

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Vattenbruk, eller odling av fisk och andra vattendjur förekommer i Sverige idag men inte i lika stor utsträckning som i många andra länder. I Sverige odlas ett flertal arter och framförallt regnbåge, lite förenklat, dels som sättfisk för utsättning i vilda vatten och som matfisk för direkt human konsumtion. Odlingen sker dels i mer eller mindre slutna system på land och också i odlingskassar direkt i hav eller sjöar. Fiskodling förekommer även i andra europeiska länder, där Norge är en av de större producenterna, och i andra delar av världen, där den största produktionen sker i Asien, där man även odlar fisk för akvariemarknaden. I intensiv fiskodling hålls mycket fisk på en förhållandevis liten yta vilket leder till mycket stress och ett ökat smittryck. Hälsoläget i Sverige idag är gott men i andra länder ser man en hel del problem med olika patogener. De största svenska problemen idag är med parasiter samtidigt som riket, till skillnad från bland annat Norge, är förskonat från laxlusen (Lepeophtheirus salmonis) som där och i flera andra länder orsakar stora produktionsstörningar. Med en ökad svensk fiskodling finns eventuellt risken att några av de sjukdomar, som tillexempel bakteriell njurinflammation (BKD), som vi redan idag har i svenska vatten kommer att öka. Det finns även en eventuell risk att andra sjukdomar, som till exempel virussjukdomen infektiös laxanemi (ILA/ISA), som vi inte har i Sverige idag kommer att komma hit och få fäste. Om vi får sjukdomar i odlingarna riskerar dessa även att sprida sig till vilda fiskbestånd och på så sätt påverka den närliggande akvatiska miljön. Läkemedel och andra kemikalier som används i odlingarna riskerar att komma ut i den akvatiska miljön utanför odlingarna. I Europa har man tidigare använt mycket behandlingsmedel men arbetar idag mer förebyggande och med andra, till exempel biologiska metoder, och använder därför väldigt begränsat med antibiotika, andra läkemedel och kemikalier. I andra delar av världen, framförallt i Asien, finns dock exempel på länder som använder mycket mer av dessa. Dessa utsläpp är dock lättare att kontrollera än patogenerna då man kan kontrollera hur och vad som tillsätts och tillåts läcka ut i vattnet utanför odlingen. Foderrester och metaboliska restprodukter kommer oundvikligen att leda till utsläpp av så kallade närsalter, framförallt fosfor och kväve, till miljön, vilka bidrar till övergödning och bottendöd i hav och sjöar. På detta område pågår forskning och försök att ta fram energieffektivare foder med mer optimerat innehåll, avelsarbete för energieffektivare fiskar samt försök med samtidig odling av filtrerande djur, till exempel musslor, för att i efterhand rena vattnet från närsalter. Att mäta hur mycket utsläpp som orsakas av fiskodlingarna är mycket svårt av anledningar som vattnets förmåga till spridning över stora områden och att väldigt många andra faktorer bidrar till utsläpp i hav och sjöar. Patogener är de utsläpp som är svårast att kontrollera men Sverige bör vara väl rustat för att klara de eventuella problem vi står inför i samband med en ökad svensk fiskodling.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)