Empatins baksida : En kvalitativ studie om socialarbetares upplevelser av empatitrötthet och återhämtningsstrategier

Sammanfattning: Empatitrötthet är ett vanligt förekommande fenomen hos socialarbetare som i längden kan leda till utmattningssyndrom och sjukskrivningar. Det påverkar inte bara den yrkesverksamma utan även klienter och samhället. Syftet med uppsatsen är att skapa förståelse för hur socialarbetares upplevelse av empatitrötthet kan relateras till deras möjligheter till och kunskap om olika återhämtningsstrategier. I uppsatsen har kvalitativa djupintervjuer gjorts med åtta socialarbetare som arbetar klientnära på uppdrag av socialtjänsten eller med råd och stöd. I analysen har ett socialpsykologiskt perspektiv, teorin KASAM och begreppet stigma använts som teoretiskt ramverk. Resultatet visade att empatitröttheten varierade beroende på intervjupersonernas tidigare och nuvarande sociala miljö. Empatitröttheten visade sig även påverka de yrkesverksammas privatliv negativt. För att motverka empatitröttheten har olika återhämtningsstrategier visat sig gynnsamma för olika personer. Däremot verkar inte återhämtning alltid vara en självklarhet på arbetsplatser. Återhämtningsstrategier som erbjudits på arbetsplatsen har inte alltid upplevts varit tillräckliga. Socialarbetarna har därför funnit egna återhämtningsstrategier utanför arbetstid för att motverka empatitröttheten. Under rådande omständigheter med pågående pandemi har återhämtningen försvårats och riskerna för empatitrötthet därmed ökats. Trots vetskap om utbildningens vikt för att motverka empatitrötthet, beskrev de yrkesverksamma att de inte upplevde sig förberedda under utbildningen. De saknade kunskap om hur de påverkas av att använda sig själv som verktyg och vilka strategier som är gynnsamma för hälsan. Kunskapen om vad arbetet gör med en och hur man ska återhämta sig på bästa sätt har dock kommit med erfarenhet.