Samtalsaktiviteter i moderna språk spanska : En jämförelse av samtalsorganisation i samtal med respektive utan bild

Sammanfattning: Sammanfattning   Syftet med detta arbete har varit att undersöka hur två olika samtalsaktiviteter, i moderna språk spanska, påverkar hur samtalare talar i interaktion och uppnår meningsskapande sinsemellan. För att kunna analysera detta har arbetet utgått från Conversation Analysis (CA), en metod som analyserar de olika metoder som deltagare själva använder för att hantera olika aspekter av samtalets organisation och olika problem som kan uppstå i samtalet. Enligt CA är sociokulturella faktorer och andra sociala kategorier endogena i samtalet. Vilket innebär att samtal kan analyseras oberoende av social kontext eller sammansättning av samtalare. Med hjälp av videoinspelad observation har CA använts för att analysera hur samtalare i fyra grupper om tre använder sig av turtagning, reparation och pausering i två olika samtalsaktiviteter på spanska, en med bild och en utan bild.   Undersökningens resultat visar att det inte är den fysiska närvaron eller frånvaron av bilder i sig som leder till skillnader i hur deltagare gör då de interagerar. Det är hur talare och medsamtalare gör för att orientera mot bilderna och deras innehåll som ger upphov till skillnader i hur de använder sig av turtagning, reparation och pausering i samtalskativiteter. I samtalen utan bild orienterade deltagarna mot varandra. Turinitiala partiklar var relativt vanliga och talarbyten genomfördes oftast med att talare aktivt nominerade näste talare. En större andel av de reparationer som genomfördes både initierades och genomfördes av problemtalaren inom den aktuella problemturen. Pauseringar mellan och inom turer hölls korta för att säkra talutrymmet I majoriteten av samtalen med bild orienterade deltagarna mot bilderna snarare än mot varandra. Turinitiala partiklar var färre, talarbyten genomfördes genom att deltagare själva tog turen utan att vara nominerade.. Reparationer initierades av problemtalaren, men genomfördes oftare av en annan deltagare. Pauseringar tenderade att vara längre mellan och inom turer då talutrymmet inte behövde säkras i lika hög grad Sammantaget bidrog detta till att turtagning, reparation och pausering tenderade att användas på ett annat sätt än i samtalen utan bild. I en av grupperna användes bilderna för att skapa ämnen att samtala kring. Där orienterade deltagarna mot varandra, och talarbyten genomfördes oftast med att talare aktivt nominerade näste talare, turinitiala partiklar var relativt vanliga. Reparationer både initierades och genomfördes av problemtalaren inom den aktuella problemturen. Pauseringar mellan och inom turer hölls korta för att säkra talutrymmet Avslutningsvis diskuteras, utifrån resultaten av undersökningen, pedagogiska, didaktiska samt metodologiska möjligheter och konsekvenser för språkundervisningen.