Nyttjande av skenmål och dess effekter i amfibiestriden

Sammanfattning: I Försvarsdepartementets utredning kring Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov 2018:7 urskiljs det ökade behovet av förmåga till vilseledning och genom vilseledningen försvåra valet av mål för en eventuell motståndare. En metod för vilseledning är nyttjande av skenmål. Skenmål beskrivs i Amfibiebataljonens styrande dokument som en del i de vilseledande åtgärderna men nyttjas i mycket liten utbredning praktiskt. Arbetet skrevs ur ett militärtekniskt perspektiv och har en utforskande ansats gällande nyttjandet av skenmål i en amfibiekontext. Uppsatsens frågeställning besvarades genom att det inledningsvis genomfördes en datainsamling som sedan möjliggjorde en modellering av scenarier. Utifrån scenarierna genomfördes en analys genom nyttjande av bekämpningskedjan där slutsatserna sedan ledde till att uppsatsens frågeställning besvarades. Slutsatsen av analysen var att skenmål, med rätt egenskaper för vilseledning av moderna sensorer, skapar osäkerhet och störningar hos motståndaren som leder till minskad sannolikhet för upptäckt och påverkan av egna enheter. Osäkerheten och störningarna kan bland annat uppkomma vid vetskapen om att skenmål nyttjas och därmed osäkerhet kring klassificering av den upptäckta enheten. Skenmål kan också nyttjas i syfte att skapa en normalbild för de egna enheterna och den egna verksamheten att dölja sig i.