Sjuksköterskans bedömning och dokumentation av vätskebalans inom akutsjukvård : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Akutsjukvård är tidskänsliga vårdinsatser som ges till patienter som drabbas av akut sjukdom. Akut sjukdom kan innebära försämring av kronisk sjukdom eller nytillkommen plötslig ohälsa i behov av snabb handläggning. När en patient drabbas av akut sjukdom ökar risken för vätskebalansrubbningar, exempelvis dehydrering och hyperhydrering. Vätskebalansrubbningar kan leda till ökad ohälsa samt ökade samhällskostnader. Sjuksköterskan ansvarar för bedömning och dokumentation av vätskebalans. Detta ska göras med en helhetssyn och består till stor del av tre komponenter; bedömning av kliniskt status, klinisk kemi och dokumentation i vätskebalanslistor. Hantering av den akut sjuka patientens vätskebalans utgör en avgörande del av patientens vård. Då bedömning och dokumentation av vätskebalans syftar till att tidigt upptäcka inadekvat vätskebalans innebär suboptimal hantering en ökad risk för vårdskada hos patienten. Syftet var att belysa sjuksköterskans genomförande av bedömning och dokumentation av vätskebalans hos patienter som vårdas inom akutsjukvård. Metoden litteraturöversikt valdes för att besvara studiens syfte. Endast studier publicerade mellan åren 2007-2017 samt genomförda inom en akutsjukvårdskontext på vuxna patienter inkluderades. Datainsamlingen skedde genom sökning i de elektroniska databaserna PubMed, CINAHL complete, MEDLINE samt SveMed+ med indexeringsord och fritextord baserade på litteraturöversiktens syfte. Därtill genomfördes en manuell sökning. Datainsamlingen resulterade i att 17 originalartiklar inkluderades i litteraturöversikten. Artiklarnas kvalitet granskades mha Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering samt kvalitet. Artiklarnas resultat analyserades med integrerad analys och presenterades därefter i en integrerad text. Resultatet visade att det fanns brister i sjuksköterskans bedömning och dokumentation av vätskebalans. Det fanns en fördröjning i agerande vid upptäckt av vätskebalansrubbningar och onormala värden i den kliniska kemin. Sjuksköterskan dokumenterade inte patientens vätskebalans i vätskebalanslista eller kroppsvikt på ett tillfredsställande vis. Faktorer som kunde påverka sjuksköterskans bedömning och dokumentation av vätskebalans var kommunikation, kunskap och patientens sjukdomstillstånd. Därtill indikerade resultatet att de mätmetoder som används för att bedöma vätskebalans inte verkar helt ändamålsenliga för äldre patienter, vilket gällande riktlinjer inte tillsynes tar hänsyn till. Vidare forskning behövs för att kartlägga detta vidare. Slutsatsen av litteraturöversiktens resultat indikerar att sjuksköterskans bedömning och dokumentation av vätskebalans idag är bristfällig. Insatser f  f ör att öka sjuksköterskans kunskap kring vätskebalans torde vara av värde för att förbättra detta. Vidare forskning behövs för att utvärdera huruvida de mätmetoder som används för bedömning och dokumentation av vätskebalans är väl lämpade för akutsjukvård.