Ojämn addition och ackommodationsamplitud hos presbyoper

Sammanfattning: Syfte: Syftet med denna studie var att se om presbyopin, det vill säga minskningen av ackommodationsamplitud, utvecklas likadant i båda ögonen. Syftet var även att se om en ojämn addition i vissa fall gav bättre subjektiv respons än en binokulär jämn addition. Metod: Studien innefattade 33 deltagare där samtliga var mellan 43-57 år. Med hjälp av en RAF-stav mättes den monokulära ackommodationsamplituden för höger och vänster öga med push-up/push-down metoden. Utöver detta gjordes en binokulär och en monokulär additionsbestämning. Skilde sig resultaten åt från dessa additionsbestämningar fick deltagaren bestämma vilken styrka som subjektivt gav bäst upplevda synskärpa. Resultat: Resultaten visade att 11 deltagare hade en skillnad >0,25 D i ackommodationsamplitud mellan ögonen. 8 av de 11 hade en skillnad >0,50 D mellan ögonen. Mätresultaten visade att 24 av de 33 medverkande fick en skillnad i addition mellan ögonen vid den monokulära additionsbestämningen. Som slutgiltig addition föredrog 14 personer en monokulär ojämn addition och 19 personer en binokulär jämn addition. Det fanns en god korrelation (r = 0,71) mellan en skillnad i ackommodationsamplitud och en skillnad i addition mellan ögonen (p<0,001). Det vill säga att det fanns ett samband mellan en lägre ackommodationsamplitud monokulärt och en högre vald addition i det ögat samt vice versa. Slutsats: Denna studie fann skillnader i både monokulär ackommodationsamplitud och addition hos presbyoper. Genom att uteslutande bestämma additionen binokulärt tar undersökaren ej hänsyn till dessa skillnader. För att tillgodose de personer som föredrar en ojämn addition som optimal närkorrektion så rekommenderas en monokulär additionsbestämning.