Rätts(o)säkerheten i nya gymnasielagen: En undersökning av utformningen och migrationsdomstolarnas tillämpning av nya gymnasielagens datumrekvisit i relation till viljeyttringar att ansöka om asyl

Sammanfattning: Nya gymnasielagen (16 f § begränsningslagen) skapades som en gottgörande åtgärd i form av en ny möjlighet till uppehållstillstånd för vissa ensamkommande barn som flytt till Sverige under hösten 2015. Mycket kritik har kommit att riktas mot den på grund av dess bristfälliga beredning och utformning. Ett avgörande rekvisit i nya gymnasielagen är att en sökandes första asylansökan ska ha registrerats hos Migrationsverket senast den 24 november 2015. Enligt förarbetena och Migrationsverkets rättsliga ställningstagande kan dock en tidigare avgiven viljeyttring om att ansöka om asyl användas som ett fiktivt registreringsdatum, vilket inte framkommer i lagtexten. Uppsatsen granskar, utifrån ett rättssäkerhets- och legalitetsperspektiv, utformningen och migrationsdomstolarnas tillämpning av nya gymnasielagens datumrekvisit och viljeyttringars betydelse för rekvisitet. Uppsatsen innehåller dels en redogörelse av gällande rätt avseende nya gymnasielagen och viljeyttringar att ansöka om asyl, dels en rättsfallsundersökning av tillämpningen och tolkningen av viljeyttringars betydelse för datumrekvisitet i migrationsdomstolarna. Rättsfallsundersökningen omfattar 127 avgöranden vid migrationsdomstolarna där nya gymnasielagen och en viljeyttring att ansöka om asyl beaktats. Resultaten av undersökningen visar tydligt att det råder oenhetlighet och inkonsekvens i rättstillämpningen vid domstolarna. I en majoritet av avgörandena tillmäter domstolarna viljeyttringar betydelse i bedömningen av datumrekvisitet. I 27 avgöranden gör migrationsdomstolarna dock motsatt tolkning, dvs. tillmäter inte viljeyttringar betydelse i bedömningen av datumrekvisitet. Sammanställningen av domstolarnas argumentation visar att domstolarna oftast saknar motivering till varför de tillmäter viljeyttringar betydelse. I de fall detta motiveras görs det med hänvisning till förarbeten eller Migrationsverkets interna styrdokument. I de fall migrationsdomstolarna däremot inte tillmäter viljeyttringar betydelse motiveras detta utifrån att en sådan tolkning inte ryms i lagtextens ordalydelse och att en den därför skulle vara i strid med legalitetsprincipen. Uppsatsen konstaterar avslutningsvis att själva utformningen av nya gymnasielagens datumrekvisit är en grundläggande orsak till rättsosäkerheten i tillämpningen av rekvisitet i migrationsdomstolarna.