Burmesiska exilmedier : utmaningar och hinder under flytten hem

Sammanfattning: Den här studien är utförd i Chiang Mai i Thailand och syftar till att undersöka situationen för burmesiska journalister som därifrån verkar i exil. Sedan 2011 har omvälvande politiska samhällsförändringar genomförts av regimen i Burma som internationellt omtalas som en pågående demokratiseringsprocess. Exilmedierna har i skrivande stund flyttat delar av produktionen in i landet i hopp om att i framtiden flytta hela verksamheten till Burma. Följande frågeställningar behandlas: 1) Hur upplever exiljournalisterna sin roll i den pågående demokratiseringsprocessen? 2) Hur ser förhållandet mellan exiljournalisterna och regimen ut? 3) Finns det skillnader mellan att jobba inifrån Burma eller i exil som påverkar rapporteringen? 4) Hur kan de studerade mediernas roll förstås i förhållande till McQuails (2003) teori om ”demokratiskt deltagande medier”? Den teoretiska ramen baseras på teorier om demokrati, det offentliga rummet, mediers roll i underutvecklade länder, länder under samhällsförändring och alternativa medieformer. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med tio journalister och redaktörer från tre olika exilmedier; The Democratic Voice of Burma (DVB), The Irrawaddy och The Shan Herald Agency for News (S.H.A.N.). Analysen är indelad i tre sektioner. Först exilmedier och demokrati, där vi tar upp journalisternas syn på sin roll i samhället och vilket inflytande de uppfattar sig ha haft över den pågående demokratiseringsprocessen. Sedan följer exilmediers relation till regimen, där vi undersöker journalisternas förhållande till censur/självcensur, deras tolkning av regimens motiv bakom utvecklingen och landets medielag. Sista delen är från exilmedier till självständiga medier, där vi tar upp utmaningar och förändringar som journalisterna står inför i och med övergången från att vara exilmedier till självständiga medier. Våra resultat visar att journalisterna ser det som sin huvuduppgift att informera/utbilda, påverka politiskt och vara en röst för de svagare i samhället. Den växande publiken och ökade spridningen av exilmediernas information anses vara de största bevisen för deras betydelse för utvecklingen. Medielagen från 1962 betraktas som ett av de största hoten mot yttrandefriheten, och är en av anledningarna till självcensur. Rädslan för regimen och graden av självcensur är låg i Chiang Mai, men högre inne i Burma. Utmaningar man står inför med flytten är dels praktiska; tekniska och organisatoriska problem där den begränsade tillgången till Internet är det största hindret. Ökad självcensur till följd av etniska konflikter i landet och ovissheten om hur medieorganisationerna ska försörja sig i framtiden utgör flyttens största politiska utmaningar.