När bedrivs yrkesmässig handel med fastigheter i skatterättsligt hänseende?

Sammanfattning: Ur beskattningssynpunkt har det stor betydelse huruvida en verksamhet anses utgöra handel med fastigheter eller inte. Om så är fallet bedrivs näringsverksamhet, och verksamheten träffas av specialreglerna i 27 kap. IL, varpå tillgångarna klassificeras som lagertillgångar. Det påverkar i sin tur dotterbolags möjlighet att med avdragsrätt lämna koncernbidrag till moderföretaget. Det har även betydelse för om utdelning ska vara skattepliktig eller inte. Vidare påverkas möjligheten att göra avdrag för förluster vid fastighetsförsäljningar. Medan avdrag beviljas för förluster mot övriga rörelseintäkter när handel med fastigheter bedrivs, får endast förluster kvittas mot vinster på fastigheter när sådan verksamhet inte bedrivs. Reglerna om näringsbetingade andelar anger att försäljningsvinster på näringsbetingade andelar är skattefria medan förluster inte är avdragsgilla. När ett bolag bedriver handel med fastigheter och äger andelar i fastighetsförvaltande bolag är dock inte innehavet näringsbetingat varför vinsterna istället är skattepliktiga och förlusterna avdragsgilla. Vid utformningen av 27 kap IL förmådde inte lagstiftaren att skapa en skatte¬mässig definition av begreppet handel med fastigheter. Istället valde lagstiftaren att överlämna åt skattedomstolarna att fastställa var grän¬sen går mellan handel med fastigheter och sådana fastighetstransaktioner som inte ingår som ett led i en näringsverksamhet. Det går inte att med säkerhet ange när handel med fastigheter är för handen. Skattedomstolarna gör i varje enskilt fall en samlad bedömning av den verksamhet som faktiskt har bedrivits. Av praxis framgår att Högsta förvaltningsdomstolen tar hänsyn till en rad olika omständigheter vid sin bedömning. Domstolen fäster särskild vikt vid antalet köp och försäljningar i förhållande till fastighetsinnehavets storlek samt fastighetsbeståndets omsättningshastighet. Två principiellt intressanta avgöranden, från Skatterättsnämnden respektive förvaltningsrätten i Göteborg meddelades under maj månad detta år. Gemensamt för avgörandena är att ett tydligt manifesterat omsättningssyfte har bedömts utgöra tillräcklig grund för att klassificera andelar i fastighetsförvaltande bolag som lagertillgångar. Huruvida ett tydligt omsättningssyfte i framtiden kommer att få en självständig betydelse vid skattedomstolarnas bedömning återstår att se. Avgörandena har överklagats och beviljats prövningstillstånd i högre instans. Kritik kan riktas mot lagstiftaren som inte har förmått att skapa en skattemässig definition av begreppet handel med fastigheter. För att öka transparensen och förbättra förutsebarheten vid bedömningen om handel med fastigheter föreligger, vore det i mitt tycke lämpligt att kodifiera Högsta förvaltningsdomstolens praxis genom att införa en presumtionsregel för när handel med fastigheter ska anses bedriven.