Vattenfödsel - barnmorskors upplevelser och kunskap : en litteraturstudie

Sammanfattning: Den första dokumenterade vattenfödseln skedde i Frankrike år 1803. I modern tid baseras vattenfödseln på kunskap från Igor Charkovsky och Michel Odents arbete under tidigt 1980-tal. Vattenfödsel började praktiseras i Sverige på 1980-talet, vilket kom att ändras år 1993 när Socialstyrelsen kom med en avrådan på grund av att ett barn dog i samband med en vattenfödsel i hemmet. För en kvinna med lågriskgraviditet finns idag vattenfödsel som ett alternativ i ca 100 länder i världen, och i Sverige har det länge ansetts som ett kontroversiellt sätt att föda barn på och har därför inte varit ett alternativ på svenska förlossningskliniker de senaste decennierna.Under senare år har intresset för födsel i vatten ökat i svensk förlossningsvård. År 2018 var det enbart två kliniker i Sverige som officiellt erbjöd vattenfödsel. Det förekom dock enstaka vattenfödslar på andra kliniker men enbart på kvinnans starka önskemål.  Syftet med studien var att undersöka barnmorskors uppfattning och kunskap om vattenfödsel internationellt. Syftet besvarades med hjälp av tre frågeställningar: Vilken kunskap har barnmorskor för att handlägga vattenfödsel, hur upplever barnmorskor vattenfödsel som vårdmodell och upplever barnmorskan några begränsningar med vattenfödsel?    Litteraturöversikt ansågs vara en lämplig metod för att svara på studiens syfte. Sökningar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL, PsychINFO och Cochrane Library. Detta resulterade i att 15 artiklar inkluderades i resultatet. Artiklarna var publicerade mellan år 2009 och 2019. För att inkluderas skulle artiklarna föra ett etiskt resonemang eller ha ett etiskt godkännande. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av Sophiahemmets bedömningsunderlag för klassificering.   Studien resulterade i tre huvudteman, som sedan genererade i subteman. För att känna sig trygga att hantera en vattenfödsel behövde barnmorskorna mer utbildning. Få barnmorskor hade lärt sig om vattenfödsel under sin barnmorskeutbildning. De som kände sig självsäkra och hade erfarenhet av vattenfödsel hade förvärvat sin kunskap genom att läsa artiklar och titta på videor. Ett sätt att lära sig och bli säker var att lära av en mer erfaren barnmorska. Hur säker barnmorskan kände sig påverkade i vilken utsträckning hon skulle rekommendera vattenfödelse till sina patienter, vänner eller familj. Förhållandena på arbetsplatsen var viktiga för barnmorskorna för att kunna erbjuda kvinnor födsel i vatten. Den viktigaste förutsättningen var tillgång till förlossningspool. En annan viktig aspekt var att ha stöd från kollegor och ledning. Detta tillsammans med bristen på erfaren personal sågs som en begränsning för vattenfödsel som metod.  Slutsatsen av denna litteraturstudie är att barnmorskor generellt är positiva till vattenfödsel som metod. De eventuella hinder som framkom i studien var tillgång till lämplig utrustning såsom pool och vattentät CTG. Även avdelningarnas riktlinjer och rekommendationer samt attityder hos kollegor från andra professioner bidrog till hur villiga barnmorskor var att bistå vattenfödsel. Evidensbaserade riktlinjer och rekommendationer var dock nödvändigt för att barnmorskorna skulle känna sig trygga att handlägga en vattenfödsel. Mer forskning krävs likväl utbildning av barnmorskor och övrig personal som arbetar på förlossningen. Detta för att kunskap och praktiskt utövande ökar barnmorskors egen tillit i att handlägga en vattenfödsel.