"Barn med särskilda rättigheter" enligt Reggio Emilia-filosofin

Sammanfattning: Syfte: Syftet med mitt arbete var att undersöka vad Reggio Emilia-filosofin säger om barn med särskilda rättigheter samt att få en bild av hur Reggio Emilia-filosofin tillämpas i pedagogernas respektive verksamheter. Teori: Studien grundade sig på frågeställningen om och hur Reggio Emilia som pedagogisk filosofi lämpar sig för barn med särskilda rättigheter. En utgångspunkt var att tillämpning av Reggio Emilia-filosofin bör ligga väl i linje med läroplanens värdegrund för förskolan samt synsätt och med det sociokulturella perspektivet på lärande och utveckling. Barsotti (1997), Jonstoj och Tolgraven (2001) samt Åberg och Lenz -Taguchi (2006) har presenterat tankar och teorier i litteratur som legat till grund för denna studie. För de mer teoretiska utgångspunkterna har Säljö (2009) samt tolkningar av Bråten (1998) om Vygotskijs teorier varit viktiga fakta och inspirationskällor. Några centrala begrepp som jag valde att koncentrera mig på inom teorin var språk och kommunikation. Metod: Jag använde mig av en kvalitativ intervjuundersökning för att få en bild av tjugo aktiva pedagogers förhållningsätt runt Reggio Emilia-filosofin och hur den tar sig uttryck i den vardagliga verksamheten. Respondenterna valdes ut från fyra olika förskolor för att jag skulle få en tillräckligt bred bild för att möjliggöra sannolika slutsatser. Jag använde mig av en intervjublankett som stöd under intervjuerna med respondenterna för att lättare kunna hålla mig till samma frågor till alla intervjuade, se (bilaga 2). Jag upplevde det som en stor fördel att, efter det jag ställt samman intervjusvaren, kunna diskutera oklarheter och nya frågor som successivt dök upp med kollegor i mitt ordinarie arbete. Resultat: Undersökningen visar att pedagogerna ser Reggio Emilia-filosofin som ett bra pedagogiskt verktyg, som ger stöd för många alternativa arbetssätt som dock måste anpassas till miljön och individen. Flera pedagoger poängterar just att verksamheten alltid måste anpassas efter individen, det vill säga att barnens olikheter alltid måste utgöra en utgångspunkt för hur miljön skall utformas. De grundläggande värderingarna om demokrati, synsättet om alla barns olikheter som tillgångar samt inkludering av barn med särskilda rättigheter är viktiga faktorer som går att uppfylla genom tillämpning av Reggio Emilia-filosofin. Min undersökning visar också att pedagogernas förhållningssätt, deras barnsyn, samt tydligheten och strukturen i den dagliga verksamheten är av stor betydelse för barnens inlärning. Den pedagogiska dokumentationens roll för pedagogernas kommunikation med barnen, föräldrarna och förskolan bör också betonas, likaså dess roll som underlag för reflektion enskilt och inom arbetslaget.