Przewalskihästen : bevarandearbete och situationen idag

Sammanfattning: Denna kandidatuppsats är skriven i syfte att genom en litteraturstudie sammanställa det arbete som lagts ner i avsikt att rädda Przewalskis vildhäst från utrotning. En viktig aspekt är även att undersöka om arten idag är drabbad av problem till följd av inavel, då hela dagens population härstammar från endast 14-16 individer. Genom att använda kunskap från detta bevarandearbete diskuteras även möjligheten att applicera samma tillvägagångssätt vid bevarandearbete för andra arter och då främst andra flocklevande betesdjur. Materialet som ligger till grund för denna uppsats har inhämtats via sökningar i databaserna Web of Science samt Google Scholar, men även från hemsidor som informerar om de olika projekt som i dagsläget bedrivs för att främja artens överlevnad och återintroduktion i det vilda. Przewalskihästen är en hästart som fram till 1960-talet levde vilt på Eurasiens stäpper. Dess utmärkande drag är bland annat den kompakta kroppsformen, den gulbruna pälsen, den upprättstående manen och avsaknaden av pannlugg. Arten har aldrig blivit domesticerad och ses idag som den sista kvarvarande vildhästen. Många faktorer bidrog till att Przewalskihästen utrotades i det vilda, den mest betydande var en ökad konkurrens med betande tamboskap i kombination med ett kargt klimat. Genom ett gediget avelsarbete på djurparker runt om i Europa och Nordamerika, vilket tog fart på 1960-talet, har en stabil populationsuppgång kunnat säkras. Ansträngningar för att återintroducera Przewalskihästen i de områden där den tidigare levde naturligt har framgångsrikt genomförts och i dagsläget lever hundratals djur i reservat främst i Mongoliet, Kina och Ukraina. På grund av den lilla mängd genetiskt material på vilken hela dagens population är grundad, ses flertalet effekter av inavel. Mest betydande för artens fortlevnad är en minskad fertilitet hos framförallt stona, men även en högre dödlighet och en kortare livslängd har kunnat ses. Arbetet med att motverka inavel är ett pågående projekt, där fragmenteringen av populationen i olika djurparker och reservat är en försvårande omständighet. De slutsatser som dragits är att även om bevarandearbetet av forskare ses som mycket framgångsrikt, är arbetet lång ifrån över. Påverkan av inavel är fortfarande något som måste motverkas långsiktigt. På de platser där Przewalskihästar återintroducerats i det vilda finns fortfarande problematiken med boskapskonkurrens närvarande och även klimatpåverkan kan utgöra ett hot mot artens överlevnad. Det är fortfarande en lång väg att gå innan en livskraftig vild population etablerats och forskare vågar påstå att Przewalskihästen är räddad från utrotning.