Persisterande ductus arteriosus hos hund

Detta är en Kandidat-uppsats från SLU/Dept. of Anatomy, Physiology and Biochemistry

Sammanfattning: Ductus arteriosus (DA) är en förbindelse mellan aorta och truncus pulmonalis som normalt finns hos alla däggdjur under fosterstadiet. Denna kanal har till syfte att shunta blod förbi lungorna tillbaka ut i systemkretsloppet, då gasutbyte sker över placenta och lungorna endast kräver en liten mängd blod för sin egen nutrition och metabolism. I samband med födseln ökar syretrycket vilket medför att den glatta muskulaturen i DA kontraherar, och därefter sker en fysiologisk degeneration i kärlväggen, vilket resulterar i en stängning och tillbakabildning av shunten. Processen är normalt avslutad inom en månad och DA har då omvandlats till ett ligament. Persisterande ductus arteriosus (PDA), som är en av de vanligaste medfödda kardiovaskulära defekterna hos hundar, utvecklas i de fall då stängningen av DA helt eller delvis uteblir. PDA hos hund är en ärftliga sjukdom som orsakas av hypoplasi av den glatta muskulaturen i DA. PDA kan även bero på hypoxi. Diagnosen ställs ofta i samband med det första rutinmässiga veterinärbesöket då valpen är 6-8 veckor gammal. En vanlig klinisk undersökning är ofta tillräcklig för att preliminärt fastställa diagnos. Vid auskultation hörs ett kontinuerligt blåsljud över vänster hjärtbas. På röntgen och ultraljud kan en karaktäristisk aneurysmisk utbuktning ses på aorta i nivå med DA, samt dilatation av vänster förmak, vänster kammare, ascenderande aorta och lungartär. Vid allvarligare fall ses symptom som nedsatt ansträngningskapacitet, avmagring och eventuellt bakbenssvaghet och synkope. Tidig behandling är starkt rekommenderat. De två huvudsakliga metoderna på hund är kirurgi via torakotomi eller att man med hjälp av en kateter för in en ocklusion via femoralvenen. Ett kirurgiskt ingrepp innebär en ligatur, eller att shunten klipps av, vilket lämpar sig bättre till större PDA. Den kateterbaserade ocklusionen inkluderar emboliserande coilspiraler och Amplatzerpluggar. Dessa metoder lämpar sig bäst för små till medelstora PDA. Den medicinska terapin man använder på hund för att motverka hjärtsvikt är framför allt arteriellt vasodilaterande farmaka i kombination med loopdiuretika. Vid obehandlad shunt uppstår ofta excentrisk hypertrofi i vänster kammare, mitralisinsufficens, mitralisendokardos och aneurysm på lungartären. Vänstersidig hjärtsvikt med påföljande lungödem är vanligt förekommande hos hundar med PDA och 65 % av de som utvecklar hjärtsvikt dör inom sitt första levnadsår. Hos ett fåtal av hundarna uppkommer lunghypertension vilket medför Eisenmenger’s syndrom med ett omvänt blodflöde i shunten. Etiologin kan vara medfödda eller förvärvade skador på lungorna som gett en ökad kärlresistens. Här hörs inget blåsljud men hundarna uppvisar symptom som bakbenssvaghet och synkope. I dessa fall är en stängning av shunten kontraindikerat då det resulterar i att hundarna dör i akut högersidig svikt. Istället behandlar man framför allt den polycytemi som uppstår genom åderlåtning eller medicinsk behandling med hydroxyurea. För att dilatera lungartären och sänka blodtrycket kan hunden behandlas med sildenafilcitrat.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)