Det straffrättsliga skyddet mot hedersrelaterat våld och förtryck mot kvinnor: reellt skydd eller fikonlöv?

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats är att utreda det straffrättsliga skyddet mot hedersrelaterat våld och förtryck mot kvinnor, samt studera hur strukturella ojämlikheter påverkar kvinnors möjligheter till skydd mot denna typ av våld i Sverige. För att uppnå detta syfte behandlas frågor som exempelvis vad hedersrelaterat våld och förtryck är, hur den svenska lagstiftningen på området ser ut samt hur lagstiftningen tillämpas i praktiken. Till hjälp används en genusrättsvetenskaplig metod i kombination med en klassisk rättsdogmatisk metod och uppsatsen utgår från teorier kring genussystem och genusrättsvetenskap. Efter en genomgång av vad hedersrelaterat våld och förtryck är, hur gällande rätt ser ut, en kortare studie av rättspraxis på området samt en undersökning av rättsväsendets arbete har uppsatsen kommit fram till följande slutsatser. Hedersrelaterat våld och förtryck utgör allvarliga kränkningar av kvinnors mänskliga rättigheter och är ett relativt utbrett problem i dagens Sverige. Den svenska straffrätten behandlar inte uttryckligen hedersvåld utan de allmänna straffbestämmelserna tillämpas på våldet. Många av de handlingar som utgör hedersrelaterat våld och förtryck är straffbelagda i svensk rätt. Tillämpliga straffbestämmelser är exempelvis mord, misshandel, olaga hot, olaga frihetsberövande, grov (kvinno)fridskränkning, äktenskapstvång, vilseledande till äktenskapsresa, ofredande och förbud mot könsstympning. Trots detta medför det hedersrelaterade våldet en del utmaningar för den svenska straffrätten. Dessa utmaningar är exempelvis våldets kollektiva och systematiska prägel samt de frekventa inslagen av psykiskt våld, förtryck och kontroll. Straffrätten måste kontextualiseras på ett bättre sätt för att fånga helhetsbilden av hedersproblematiken och flera av de nuvarande straffbestämmelserna måste ses över för att kunna hantera våldet på ett adekvat sätt. Straffrätten måste även bli bättre på att inkludera psykiskt våld och förtryck eftersom det utgör en viktig beståndsdel i kontrollen av kvinnor. En uttrycklig reglering kan underlätta, antingen genom införandet av ett ”hedersbrott” eller en straffskärpningsgrund i 29 kap. BrB, då det tydliggör för rättstillämparen och har en viktig symbolisk funktion. När det gäller rättstillämpningen har uppsatsen identifierat ett flertal brister i hanteringen av hedersrelaterade ärenden. Inom domstolsväsendet verkar det finnas oklarheter kring hur det komplexa hedersbegreppet ska hanteras samt eventuellt en rädsla för att stigmatisera vissa grupper genom en felaktig tillämpning. Mycket av detta kan förbättras genom en tydligare lagstiftning, ökad kunskap, mer frekvent användning av experter i rättprocessen samt strukturell medvetenhet. Under senare år har ett flertal insatser gjorts för att förbättra hanteringen av hedersrelaterat våld och förtryck, exempelvis utbildning och utveckling av handböcker och stöddokument. Trots detta finns stora brister i hanteringen. Dessa brister beror på okunskap, bristande rutiner och riktlinjer, oklara rättsregler, bristande resurser samt inte minst strukturella ojämlikheter. För att komma tillrätta med problemen krävs utbildning, strukturell medvetenhet, utveckling av metodstöd och rutiner samt sociala åtgärder. I dagsläget kan det straffrättsliga systemet inte anses ge kvinnor ett tillräckligt skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck. Ett flertal åtgärder, både på lagstiftningsnivå, tillämpningsnivå samt strukturell nivå, krävs för att garantera ett adekvat skydd.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)