Från empowerment till paternalism - En välviljans paradox i preventivmedelsrådgivningen till kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning

Sammanfattning: Bakgrund: Barnmorskan ansvarar i Sverige självständig för att förskriva preventivmedel med indikation antikonception, samt arbetar för att främja sexuell och reproduktiv hälsa. Det är således i barnmorskans intresse att även för kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning identifiera behov, främja sexuell hälsa och anpassa information utifrån intellektuella och adaptiva variationer, särskilt då det idag finns hinder för personer med intellektuell funktionsnedsättning vad gäller att utforska, förstå och bli undervisade om sexualitet. Syfte: Att sammanställa erfarenheter, skildringar och upplevelser av preventivmedelsrådgivning till kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning ur såväl kvinnans som förskrivarens perspektiv. Metod: Systematisk litteraturöversikt genom datainsamling av kvalitativa originalstudier i PubMed och Embase under oktober 2022 med tematisk syntes som analysmetod. Resultat: Totalt elva studier inkluderades i syntesen där det identifierades tre analytiska teman; Utmaningar gällande kommunikation och informationsförmedling. Styrning från förskrivaren i val av preventivmedelsmetod och Autonomi och delaktighet versus omsorgsfull paternalism. Kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning hade en begränsad kunskap kring reproduktion och antikonception, med en önskan om mer kunskap. Den information som förmedlades under preventivmedelsrådgivningen var ej anpassad till kvinnans intellektuella nivå och kommunikationen skedde ofta mellan förskrivare och stödperson som också tog beslut om antikonceptiv metod. Kvinnorna erbjöds ett smalare utbud av preventivmedelsmetoder. Indikation för behandling var vid flera tillfällen blödningskontroll där kvinnorna ej informerades om den antikonceptionella effekten och behandlingen följdes sällan upp. Konklusion: Det finns en ojämlikhet i preventivmedelsrådgivningen till personer med intellektuell funktionsnedsättning där kvinnorna ej får möjlighet att besluta om antikonception självständigt. Studien konstaterar att detta sker i huvudsak på grund av att det råder en funktionsfullkomlighetsnorm samt av omsorg från personal och anhöriga.