En skola för alla? : En intervjustudie om gråzonselever och inkludering i särskolan.

Sammanfattning: Denna studie handlar om huruvida inkludering sker för elever på gränsen mellan grundskolan och grundsärskolan, och hur inkluderingen av barn i grundsärskolan sker då den delar lokaler med grundskolan. Studien är gjord genom intervjuer med personal på två olika högstadie-grundsärskolor som delar lokaler med grundskolan. Resultaten analyseras med hjälp av Goffmans teori om stigmatisering och Beckers stämplingsteori. Elever i gråzonen mellan grundsärskola och grundskola är ett område som det är lite forskat på och resultaten om hur inkludering ska åstadkommas är oklara. Ingen av informanterna i denna studie anser att skolan är anpassad för alla elever. De allra flesta av eleverna som är placerade i dessa två grundsärskolor trivs och känner sig inkluderade och utmanade i studierna. Det är gråzonseleverna som har svårast att hitta sin plats. Det har att göra med stigmat som omger eleverna i grundsärskolan, det är svårt för elever i gråzonen att identifiera sig med den gruppen av elever. De är stämplade som avvikare och de flesta av eleverna i grundskolan saknar kunskap om dessa elevers situation. Det sker även ytterst lite samarbete mellan skolformerna och informanterna är ofta överens om att det går att göra mer i inkluderingsarbetet där emellan. Det som fungerar bäst är då det finns en liten grupp på grundskolan dit högpresterande elever i grundsärskolan och lågpresterande elever i grundskolan kan mötas och läsa vissa ämnen tillsammans. Det behövs även fler arenor där grundsärskoleeleverna kan blandas med eleverna från grundskolan. En viktig förklaring till att det inte sker är att lärarna i grundskolan har fullt upp med undervisning av de elever som tillhör dem, och även att de saknar kunskap om vad eleverna från grundsärskolan har för pedagogiska behov. Dessa elever i gråzonen har lätt för att hamna mellan stolarna och inkluderingsarbetet behöver stärkas på flera olika sätt.