En kartläggning av olika behandlingsmetoder vid subacromiellt impingement syndrom - en litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Smärta i art. glenohumerale drabbar ca 7-26% i den generella populationen, subacromiellt impingement syndrom är den vanligaste diagnosen av axelproblematik. De strukturer som kan bli påverkade är m. supraspinatus, den långa senan från m. biceps brachii, bursa subacromialis och ledkapseln. Subacromiellt impingement syndrom orsakas av olika faktorer som kan delas in i yttre och inre, de båda faktorerna resulterar i en reducering av det subacromiella rummet vilket kan ge upphov till smärta. Det finns olika behandlingar för tillståndet där manuell terapi, träning och kortikosteriodinjektion tillhör de vanligaste i det initiala skedet. Även metoder som laser, akupunktur och kinesiotejp finns att tillgå. Oftast används dessa i kombination med träning. Syfte: Denna litteraturstudie hade i syfte att sammanställa olika behandlingsmetoder vid Subacromiellt impingement syndrom. Studiedesign: Litteraturstudie Metod: En litteratursökning utfördes i databasen PubMed och sökmotorn LUBsearch. Inklusionskriterierna var randomiserade kontrollerade, publicerade senaste 10 åren och deltagarna var diagnostiserade med Subacromiellt impingement syndrom. Artiklarna kvalitetsgranskades med en mall för randomiserade studier från Statens beredskap för medicinsk och social utvärdering samt med en mall från Physiotherapy Evidence Database. Resultat: Av 20 granskade randomiserade kontrollerade studier har 14 undersökt träning, två akupunktur, fem kinesiotejp, fem manuell terapi, två Fonofores/Jontofores/Ultraljud, en operation, fyra laser, två kortikosteroidinjektion och en thoracic spinal manipulative therapy. Träning visar sig vara en effektiv behandlingsmetod för att öka skulderfunktion, livskvalitet och reducera smärta. Högintensiv laserterapi och manuell terapi som komplement till träning visar på signifikant större förbättringar gällande smärta, rörelseomfång och skulderfunktion än enbart träning. Lågeffektlaser visar sig ha en signifikant större effekt på smärta och ökat rörelseomfång än placebo laser och träning. Akupunktur, operation och ultraljud visar inga signifikanta skillnader jämfört med interventionsgrupperna de jämförts med. Konklusion: Träning kan utgöra basen i behandling vid Subacromiellt impingement syndom som även kan kompletteras med metoder. Dock är det svårt att fastställa effekterna av de kompletterande metoderna i sig på grund av svårighet att urskilja dem från träningseffekterna. Studien ger en översikt av behandlingsmetoder som kan vara aktuella i det kliniska arbetet med patienter.