Applicering av additiv tillverkning för metall i svensk tillverkningsindustrin : En kvalitativstudie med fokus på utmaningar, möjligheter och framtidsutsikter

Sammanfattning: Additivtillverkning (även känd som 3D-printing) är en samlingsbeteckning för en relativt ny tillverkningsteknik som går ut på att tillverka tre dimensionella objekt genom att bygga upp de lager för lager utifrån en digital ritning eller data modell. Under de senaste åren har tekniken upplevt en omfattande utveckling där nya appliceringar och användningsområden har vuxit fram, det gäller inte minst användningsområden där metalltillverkning förekommer. I takt med att tekniken utvecklas och integreras med dagens tillverkande industri finns det ett behov av att kartlägga de utmaningar och hinder som tekniken möter, samt undersöka vilket mervärde den nya tekniken kan tillföra industrin och hur det kan påverka dess framtid. Studien bygger på en kvalitativ metod där intervjuer genomförts med noga utvalda aktörer med erfarenhet av additivtillverkning i metall i Sverige. Insamlade data analyserades och presenterades under sju olika teman. De främsta utmaningar som identifierades i studien är brist på kunskap om additivtillverkning, otillfredsställande standardisering, utmaningar med kvalitetssäkring och processövervakning samt behovet av bättre guidning mellan olika AM tekniker och övergriplig investeringsöversikt. Samtidigt identifierades en rad fördelar som tekniken kan medföra industrin, bland annat att AM tekniken bidrar till en mer hållbar industri då man tillverkar produkter efter behov, och att råmaterial används på ett mycket mer effektivt sätt samtidigt som man kan återanvända stora delar av restmaterialet. AM tekniken bidrar också till att stärka lokaltillverkningen och minskar behovet av stora lager och långa transporter vilket också bidrar till ökad resliens. Resultatet visade även att AM tekniken har kommit med nya trender som kommer att förändra framtiden för den tillverkande industrin. Detta bland annat genom möjligheten att byta ut fysiska lager mot digitala, att tillverkning sker efter behov ”on demande” och att man betalar för hårdvaran som en tjänst i stället för att köpa ”hardware as service”. Studien har även identifierat de parametrar som företagen behöver utvärdera inför vägvalet av tillverkningsmetod baserat på företagens produktportföljer. Det gäller främst komplexiteten i de produkter man önskar tillverka, behovet av anpassningar och justeringar, samt antal objekt man önskar tillverka i en serie. Andra parametrar likt ledtid, kostnad, val av material och objektets geometri kan väga in vid valet av additiv tillverkning som en tillverkningsmetod.