Svenska Banker- En riskfri investering?

Sammanfattning: Uppsatsens syfte var att undersöka hur bankernas risktagande uppfattades av marknaden till följd av åtgärdsprogrammen, samt att föra en diskussion kring de bakomliggande orsakerna och dess implikationer. Vad vi kan konstatera är att det finns en korrelation mellan den risk som aktieägare bedömer i bankaktierna och den faktiska risk som bankerna utsätter sig för. Vår studie har även bevisat att aktieägare något förbryllande ställer sig nästintill likgiltiga till åtgärdsprogrammens implicita konkursskydd. Möjliga orsaker bakom detta kan sträcka sig från att försäkringarna anses vara rätt prissatta till att konkursskyddet saknar trovärdighet hos placerare. Som kontrast till aktieägarnas riskuppfattning har vi ställt bankernas kreditgivare och priset på de försäkringar de köper i form av CDS-kontrakt. Även här ser vi att försäkringarna inte uppfattas som ett fullgott konkursskydd. Orsakerna till detta ses däremot endast som ett resultat av konkursskyddets upplevda otillräcklighet. Att aktieägarna inte tror på åtgärdsprogrammen som ett konkursskydd kan ses som ytterligare ett bevis på att marknaden styrs av psykologiska effekter och uppvisar ett slags flockbeteende relativt andra branschers utveckling, detta till ännu större del än vad vi trodde initialt. Men vårt starkaste och mest uppseendeväckande bevis fick vi inte ur våra regressioner utan genom att analysera utvecklingen av CDS-premierna. Med anledning av att banker är de största aktörerna på CDS-marknaden säger oss en högre prisnivå att bankerna själva inte litar till åtgärdsprogrammen som ett konkursskydd för våra fyra svenska storbanker. Med dessa två slutsatser i åtanke har vi i analysen ställt oss frågande till vad som eventuellt saknas och gett förslag till vad som bör komplettera åtgärdsprogrammen för att de ska lugna både aktieägare och kreditgivare.