TILLSAMMANS FÖR BÄTTRE VÅRDINSATSER En kvalitativ studie av skötares erfarenheter av instrumentet Min Förmåga inom psykiatrisk slutenvård med inriktning psykos

Detta är en Kandidat-uppsats från Göteborgs universitet/Institutionen för neurovetenskap och fysiologi

Sammanfattning: Bakgrund Personer som drabbas av psykos kan uppleva betydande svårigheter i utförandet av aktiviteter i dagliga livet. När svårigheter i utförandet av aktiviteter uppstår finns risk för negativ inverkan på personens utveckling, hälsa och välmående. Arbetsterapeuten kan hjälpa personen att identifiera behov och hitta strategier för att överkomma de upplevda svårigheterna. En förutsättning för att kunna erbjuda rätt stöd är att införskaffa en förståelse för personen och dennes svårigheter i aktivitetsutförandet. Arbetsterapeuten är inte placerad på avdelningarna inom den psykiatriska slutenvården och träffar enbart patienten vid de tillfällen ett behov uppmärksammats av avdelningspersonal, exempelvis skötare. Det finns därför en problematik i att lyckas få en uppfattning av patientens aktivitetsutförande. Instrumentet Min Förmåga utformades för att skötare arbetande inom den psykiatriska slutenvården mer systematiskt skulle kunna observera patienter i deras aktivitetsutförande och därmed uppmärksamma behov av stödinsatser.Syfte Syftet med studien var att undersöka skötares erfarenheter av att använda instrumentet Min Förmåga inom psykiatrisk slutenvård med inriktning psykos.Metod Föreliggande studie utgick ifrån material från tidigare genomförda fokusgrupper där skötares erfarenheter av att använda instrumentet Min Förmåga diskuterades. Studien utgick från en kvalitativ ansats och analysen av fokusgruppsdiskussionerna genomfördes enligt den metod som beskrivs av Krueger et al.Resultat Deltagarna i fokusgrupperna upplevde att användandet av instrumentet Min Förmåga ökade deras medvetenhet kring områden som kunde vara problematiska för patienterna och att de fick en fördjupad insikt i patientens aktivitetsutförande. Användandet av instrumentet gav en tydligare struktur i deltagarnas sätt att vidareförmedla sina iakttagelser och deras kunskap kring patienternas funktionsnivå uppmärksammades mer av andra professioner. Deltagarna upplevde en osäkerhet kring användandet av vissa delar i instrumentet och handledning av arbetsterapeut ansågs vara av värde.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)