Genus, klass och sexualitet : Om genus, jämställdhet, sexualitet och samlevnadsundervisning vid några gymnasiers individuella program

Sammanfattning: Unga människors sexualitet utvecklas till stor del i samklang med den egna könsspecifika kamratgruppen. Det bidrar till att göra mötet med det motsatta könet sårbart och präglat av den egna kamratgruppens förväntningar. En angelägen uppgift för skolans sex- och samlevnadsundervisning är därför att ge utrymme för samtal mellan pojkar och flickor i frågor som rör sexualitet samt att medverka till att bryta könsstereotypa föreställningar. Elever, som efter obligatoriska skolan ej antagits till gymnasieskolans nationella program, erbjuds plats på ett så kallat individuellt program (IV). Fler elever vid individuella programmet än gymnasieskolans övriga elever tycks ha ett riskbeteende med avseende på sexuell och reproduktiv hälsa. Syftet med denna studie var att undersöka skillnader efter kön och födelseland avseende IV-elevers attityder i könsrollsfrågor, deras förmåga att kommunicera i frågor rörande sexualitet samt att utvärdera en tidsbegränsad sex- och samlevnadsundervisning. En enkät besvarades av 345 elever på individuella programmet vid 13 olika gymnasieskolor. Vid sex av skolorna genomförde därefter lärarna undervisning av livskunskapskaraktär med fokus på attityder och kommunikation kopplat till sex- och samlevnad. Vid de återstående sju skolorna genomfördes ingen liknande sex- och samlevnadsundervisning. Cirka en månad efter försöksundervisningen delades samma enkät ut till eleverna vid försöks- och kontrollskolorna. Den inledande enkäten visade att pojkar och gruppen utomnordiskt födda eleverhade en mer fördomsfull syn i frågor som rör sexualitet, arbetsfördelningen i hemmet samt hade svårare att tala med partnern om preventivmedel jämfört med flickor respektive elever födda i Norden. Pojkar hade svårare än flickor att säga nej till sex även då de inte ville ha sex. Några effekter av försöksundervisningen på ungdomarnas attityder, preventivmedelsanvändning eller förmåga att tala om sexualitet kunde ej konstateras. Det behövs ett långsiktigt och brett arbete för att påverka attityder och beteende inom området sexualitet och samlevnad. Inte bara undervisningen är viktig utan också alla de övriga könsrelaterade budskap som möter eleverna under en skoldag. Det behövs mer kunskap om hur olika samhällsaktörer i samverkan kan bidra till att ungdomar – i synnerhet de mest riskutsatta –ska bli bättre rustade att göra egna hälsosamma val