"Det är min skyldighet." : En kvalitativ jämförande studie mellan storstad och en mellanstor stad, om hur förskollärare förhåller sig till anmälningsplikten

Sammanfattning: Anmälningsplikten innebär att förskollärare enligt 14 kap 1§ SoL har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten när det finns misstankar om att ett barn far illa eller riskerar att fara illa. Det kan handla om misstanke om psykiskt-, fysiskt- eller sexuellt våld, omsorgsbrist eller andra områden där föräldern inte möter barnets behov. Definitionen om ett barn som far illa är ett brett begrepp som innefattar flera olika områden, vilket försvårar tolkningen för förskollärare om vad och när man ska göra en orosanmälan till socialtjänsten. Syftet med studien var att jämföra en storstad med en mellanstor stad för att med en kvalitativ metod undersöka hur förskollärare förhåller sig till anmälningsplikten till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa. Studien baseras på semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare som har en förskollärarutbildning, är verksamma på förskolan samt har arbetslivserfarenhet av att arbeta inom förskolan. Intervjuerna har transkriberats och analyserats med en konventionell innehållsanalys. Resultatet visar att det både finns likheter och skillnader mellan förskollärares förhållningssätt till anmälningsplikten. Resultatet visade att det var viktigt med erfarenhet för att förstå hur anmälningsplikten fungerar i praktiken. De förskollärare som hade erfarenhet av att göra en orosanmälan upplevde en större trygghet i när och hur en anmälan ska göras till socialtjänsten jämfört med de förskollärare som aldrig gjort en anmälan. En stor påverkan till varför man övervägde att inte göra en orosanmälan till socialtjänsten var relationen till föräldrarna, man ville inte förstöra den goda kontakten som man har byggt upp. Resultatet visar också att förskollärarna saknar återkoppling från socialtjänsten när en orosanmälan har gjorts, för att kunna känna sig inkluderade och veta vad som händer i ett ärende. En av anledningarna till varför förskolan sällan får återkoppling från socialtjänsten beror på att de regleras av en starkare sekretess, vilket försvårar återkopplingen och samverkan från socialtjänsten till förskolan.