Operativa ingrepp på öron och svans hos hund : Hur påverkas hundens välfärd på kort och lång sikt

Sammanfattning: Öron- och svanskuperade hundar är fortfarande en inte helt ovanlig syn i det svenska samhället, trots att det har varit förbjudet att utföra ingreppen i 70 respektive 30 år. Med denna magisteruppsats vill jag analysera vilken betydelse operativa ingrepp på öron och svans har på hundens kommunikation och välfärd. Uppsatsen är en kvalitativ litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar, vetenskapliga böcker, djurskyddslagstiftning, betänkanden, rättsfall, myndigheters hemsidor samt icke-vetenskapliga webbplatser. För att hundar ska kunna kommunicera med artfränder och även med människa använder sig hunden av flera olika signalstrukturer, där ibland öron och svans. Den viktigaste signalstrukturen av dessa är svansen som används för att förmedla hundens sinnesstämning. Öronen har inte en lika framträdande roll i kommunikationen, vilket troligtvis är en bieffekt av människans selektiva avel. Hundar som har orörliga hängande öron eller konstant upprättstående öron har svårare att förmedla sina intentioner. De vanligaste metoderna vid kupering är kirurgi och på svans kan även en metod med gummiring användas för att strypa blodtillförseln vilket leder till nekros och att svansen faller av. Kupering kan inte motiveras som skadeförebyggande åtgärd då hundar som utsätts för kupering får utstå smärta och lidande både under ingreppet och under läkningsprocessen. Illegala operativa ingrepp på hundars öron och svans förekommer i Sverige.