Maximering av spännvidd vid ändfack för betongbjälklag i bostäder
Sammanfattning: Dagens samhälle har fått en explosiv utveckling som förverkligar mycket som för bara några år sedan var inte mer än fantasier. Dagens utvecklingsförsprång ställer oss, byggnadskonstruktörer, inför rejäla utmaningar. Den globala folktillväxten ökar väsentligt vilket leder till tätbefolkade städer. Detta utvecklar ett stort utrymmesbehov hos många av oss. Allt detta resulterar i att efterfrågan på stora och öppna planlösningar ökar markant. En av dagens tendenser är att beställare och arkitekter har en benägenhet att tänja på gränserna på maximala spännvidder mellan bärande betongväggar, för bjälklagstjockleken 250 mm. Detta är ett tillfredsställande mått för att klara ljudklass B. Dessutom är det opraktiskt att variera bjälklagstjocklekar inom ett projekt, därför vill man ha uniformitet med samma tjocklek över projektet. För att vi ska kunna förverkliga vårt uppdrag har vi varit tvungna att genomgå en lång beräknings- och undersökningsprocess. I våra beräkningar har vi lagt fokus på två upplagsfall. Det första upplagsfallet ”fri-inspänd” och det andra fallet ”inspänd-yttre gavelvägg”. Första fallet har varit det värsta fallet i och med att vi bara har ett stöd som måste bära hela betongbjälklaget, vilket har varit en stor utmaning. Andra fallet var dock betydligt enklare på grund av de två stöden som utgjorde en stor del av ”arbetet” och lyfter upp bjälklaget, hela tyngden vilade inte på armeringen som i föregående fall. Inte bara spännvidden skall klaras utan även angiven sprickvidd på 0,3 mm. Examensarbetet består av förklarande fakta som är strikt relaterad till efterföljande beräkningar. Alla beräkningar har utförts för hand, utan programstöd.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)