Asylsökande kvinnor i Sverige- En kritisk analys av sju fall

Sammanfattning: Asylsökande kvinnors särskilda skyddsbehov har under de senaste åren uppmärksammats alltmer. Erfarenheter har visat att asylprocessen och prövningen ofta i praktiken skett utifrån manliga utgångspunkter och värderingar. Begreppet flykting har, trots att Genèvekonventionens flyktingdefinition är könsneutral, historiskt sett tolkats ur ett manligt perspektiv och med utgångspunkt i mäns erfarenheter av förföljelse. För att öka medvetandet kring den speciella problematik som personer som anför skäl hänförliga till kön kan ha i asylprocessen, uppmanade FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) under 1990- talet stater att utveckla riktliner om könsfrågor i asylärenden och implementera dessa. År 2002 utfärdade Migrationsverket för första gången ett styrdokument med riktlinjer för asylsökande kvinnors ärenden. Efter en ändring i den svenska utlänningslagen (UtlL 1989:59) kan förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning i sig självt nu leda till flyktingstatus (UtlL 2005:716). I tidigare lagstiftning omfattades förföljelse på grund av kön eller sexuell läggning av könsbestämmelsen i bestämmelsen om skyddsbehövande i övrigt. Bestämmelsen kom då att tillämpas i begränsad omfattning och sällan exklusivt. Att erhålla flyktingstatus jämfört med att få uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt innebär en rad fördelar för den asylsökande. Med anledning av lagändringen reviderade Migrationsverket sina riktlinjer från 2002 och fastlade nya för hur man i asylprocessen ska hantera dessa frågor. Denna uppsats är en kritisk analys av sju asylsökande kvinnors ärende i Migrationsverket och Migrationsdomstolen. I uppsatsen skärskådas och analyseras myndigheternas beslut och tillämpningen av lagstiftning, förarbeten, styrdokument och FN- konventioner. Det undersöks om lagändringen vad gäller förföljelse på grund av kön och sexuell läggning haft den betydelse för utveckling av praxis på området som man önskade, eller om man i ett försök att anpassa skyddsgrunden till den unika situationen istället ser tendenser till en ökad oförutsägbarhet i asylprövningen.