Bortforsling av kaxblandat vatten från borrningar via dagvattenledningar : riskanalys, karaktärisering av kaxvatten och reningsmetoder

Sammanfattning: Vid anläggning av djupa borrhål med tryckluftsdriven sänkhammarborrning transporteras oundvikligen bortborrat berg blandat med grundvatten upp till markytan. I Sverige spolas kaxvattnet oftast ut i en cirka 10 m3 stor container för att de grövsta partiklarna ska sedimentera innan vattnet pumpas vidare. Efter grovavskiljning kan vattnet fortfarande innehålla höga halter av suspenderade partiklar. I den här studien undersöks vilka halter av partiklar som förekommer vid olika tidpunkter längs kaxhanteringskedjan, samt deras kornstorleksfördelning, vid borrning i olika bergarter. Studien fokuserar även på vilka tekniska och miljörelaterade problem som kan uppstå när vattnet tillförs dagvattennätet, samt vilka olika metoder vattnet kan renas med. De främsta problemen som kan uppstå bedöms vara avsättning av sediment i ledningarna respektive negativ påverkan i recipient. Risken för sedimentavsättning undersöktes genom att beräkna vattnets strömhastigheter och skjuvspänning mot rörens bottenytor vid olika flöden som antagits vara typiska för kaxvattnet. Vid vilken skjuvspänning partiklar av olika storlek börjar röra på sig, samt under vilka förhållanden de befinner sig i suspension undersöktes. Betydelsen av flockning inkluderades i riskbedömningen. Risken för flödeshämmande sedimentavsättning i ledningarna bedöms som låg, förutsatt att grovavskiljning sker på ett korrekt sätt och att ett tillräckligt stort utflöde upprätthålls. Vilken påverkan ett tillskott av suspenderade partiklar får i recipient bedöms variera betydligt från recipient till recipient. Olika ekosystem är anpassade efter olika förhållanden. Därmed är det snarare hur stor avvikelsen från bakgrundsvärdena är än den absoluta halten som avgör vilken påverkan kaxvattnet kan få. Ett fåtal olika arters känslighet för suspenderade partiklar har undersökts. Det verkar finnas en risk för negativ påverkan i vissa recipienter om sådana kaxvatten som undersökts i den här studien tillförs dagvattensystemet utan ytterligare rening än grovavskiljning i en sedimentationscontainer. Risken gäller främst naturligt klara recipienter med låg vattenföring, eller liten vattenvolym, som tillförs kaxvatten från många borrhål varje år. Studien indikerar också att påverkan från kaxvattnet är jämförbart med dagvattnets påverkan. Det är dock osäkert vilken ytterligare påverkan kaxvattnet kan få i recipienter som redan tillförts dagvatten i många år.