Markegenskaper och dess lämplighet för odling eller byggnation : En studie om markanvändning samt verktyg och bestämmelser vid regional och kommunal planering i Stockholms län

Sammanfattning: Sedan 1950-talet har åkermarken i Sverige minskat med en miljon hektar. Samtidigt ökar befolkningsmängden stadigt och i Stockholms län beräknas invånarantalet passera tre miljoner till 2040. För att kunna möta behoven av både mat, boende och infrastruktur krävs noggrann planering för att inte förstöra viktiga möjligheter och resurser för framtida generationer. Syftet med rapporten är att med hjälp av en litteraturstudie och en intervju undersöka olika marktypers egenskaper och dess lämplighet inom olika användningsområden i Stockholms län. Vidare undersöks hur olika marktyper, främst åkermark, värderas i kommunernas planeringsprocesser idag. Lämpliga områden för odling respektive byggnation karteras också i ArcGIS och jämförs med regionala planer för länet. Resultatet visar att den enskilt viktigaste egenskapen för vilka marker som är bäst lämpade för jordbruk respektive byggnation är den geologiska sammansättningen. För åkermark krävs en lerig jordart, det vill säga en mycket liten kornstorlek, för att exempelvis kunna binda vatten och näringsämnen till växterna. Mycket finkorniga jordarter som lera och silt är däremot mindre lämpliga att bygga ur geoteknisk synpunkt, då främst morän men även berg och sand är att föredra. Idag räknas åkermarken som ett väsentligt samhällsintresse av nationell betydelse men det finns inget som förhindrar kommuner att exploatera dessa områden. Skyddet av åkermark är idag ett mycket omdiskuterat ämne och många aktörer, däribland Jordbruksverket och olika riksdagspartier, har länge argumenterat för att stärka skyddet av detta. Mycket av den samhällsplanering som sker idag baseras på den åkermarksgradering som utfördes 1971 baserat på skördestatistik från 1969. Den värdering av åkermark som kommuner och myndigheter har att utgå ifrån vid bland annat översiktsplanering och bedömning av mark är således femtio år gammal. Detta medför en risk att marker prioriteras felaktigt och inte utnyttjas på bästa sätt då dess egenskaper kan ha förändrats under ett halvt sekel. En ny åkermarksgradering är därför en viktig prioritet.