Upphandling av animaliska livsmedel – Djurskydd i offentlig upphandling

Sammanfattning: Upphandlingsreglerna i Sverige vilar på en komplicerad normbakgrund bestående av Lissabonfördraget, EU:s upphandlingsdirektiv och LOU. Livsmedelsupphandlingar har i upphandlingsutredningen (SOU 2011:71) identifierats som ett särskilt problemområde och det råder en stor osäkerhet om vilka krav som är tillåtna att ställa. En stor andel livsmedelsupphandlingar har blivit överprövade och många livsmedelsupphandlingar har fått rättas eller göras om. Ofta har detta skett på grund av att den upphandlande myndigheten har ställt otillåtna krav på djurskydd. Den praxis som finns på området visar att det är möjligt att ställa djurskyddskrav vid offentlig upphandling, men att det är oklart vilka krav som får ställas mer specifikt. Av praxis kan man dock utläsa att det inte är tillåtet att ställa krav med hänvisning till svenska djurskyddsregler. Detta på grund av att det anses diskriminerande mot utländska leverantörer då utländska leverantörer inte kan förväntas ha kännedom om svenska regler och då de har svårare än svenska leverantörer att leva upp till dem. Något som i praxis också har visat sig vara svårt är att ställa djurskyddskrav som går utöver reglerna i EU:s minimidirektiv. Dock kan man av praxis även dra slutsatsen att det inte automatiskt är otillåtet så länge den upphandlande myndighetens krav är proportionerliga, icke-diskriminerande och välmotiverade. Däremot finns det inga hinder mot att dela upp en livsmedelsupphandling i mindre enheter, åtminstone så länge detta inte görs i syfte att understiga ett tröskelvärde. Krav som ställs i en upphandling måste kunna kontrolleras och det räcker inte att en anbudsgivare intygar att uppgifter som denne lämnar är korrekta. Det är även osäkert om det är tillräckligt med inspektioner. Emellertid torde certifikat eller intyg utställda av svenska eller utländska myndigheter vara godkända. Sammanfattningsvis visar denna uppsats att upphandlingslagstiftningen och dess bakomliggande normer gör det svårt för upphandlande myndigheter att upphandla animaliska livsmedel som producerats med god djurhänsyn. Men att det inte är omöjligt att ställa krav på djurskydd i upphandlingar. Ännu finns det inget rättsfall angående krav på djurskydd vid offentlig upphandling från Högsta förvaltningsdomstolen, men för att få svar på några av de frågetecken som praxis har givit upphov till vore det önskvärt med ett sådant.