Sjuksköterskors erfarenheter av närståendes närvaro vid återupplivning med HLR efter hjärtstopp

Sammanfattning: Bakgrund: Omkring 10.000 människor drabbas årligen av hjärtstopp i samhället. För den bästa chansen till överlevnad krävs snabb behandling med HLR och defibrillering. Att medverka som närstående vid en återupplivning beskrivs som den mest traumatiska händelsen en människa kan bevittna, samtidigt ökas förståelsen av situationen och ger ett avslut. Sjuksköterskan har ett stort ansvar över patientens omvårdnad och relaterat till behovet av resurser och otillräckliga riktlinjer så kan sjuksköterskan hamna i en utsatt position. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av närståendes närvaro vid återupplivning med HLR efter hjärtstopp. Metod: En beskrivande litteraturstudie innehållande 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ, kvantitativ och mixad ansats. Artiklarna söktes fram genom den vetenskapliga databasen Medline via PubMed. Huvudresultat: Resultatet visade ingen konsensus i sjuksköterskornas erfarenheter. De ville inte ha närstående närvarande på grund av negativ effekt på utförandet. Känslor av otrygghet hos sjuksköterskorna skapades av närstående. Sjuksköterskorna ansåg att närstående blev traumatiserade av händelsen. Resursbehovet blev tydligt då sjuksköterskorna upplevde bemanningen för låg för att avsätta personal till närstående. Sjuksköterskornas professionalism ökade med närvaron och närståendes sorgeprocess främjades. Det var viktigt att beakta patientens egen önskning inom ämnet. Slutsats: Trots positiva effekter ansåg sjuksköterskorna att de negativa aspekterna dominerade. Det är en komplicerad fråga med olika åsikter. Informationen som framkommit ger insikter i hur närståendes närvaro upplevs. Detta behövs för att chefer och HLR-utbildade ska ta ställning, öka kunskapen och starta en diskussion om fenomenet.