Vem är verksamhetsutövaren? Om kreditgivares och moderbolags ansvar för efterbehandling av förorenade områden

Sammanfattning: Av 10 kap. 2 § miljöbalken följer att ansvaret för efterbehandling av förorenade områden åvilar verksamhetsutövaren. Den svenska regleringen knyter direkt an till det EU-rättsliga miljöansvarsdirektivet som antogs år 2004 vari verksamhetsutövaren beskrevs som den som driver eller kontrollerar en verksamhet. Vilken den närmare innebörden och omfattningen av dessa begrepp var utgjorde dock en fråga som lämnades utan närmare förklaring av såväl den EU-rättsliga som den svenska lagstiftaren. Uppdraget att definiera verksamhetsutövaren landade istället på rättstillämparen. I ett avgörande från mark- och miljööverdomstolen år 2013 (MÖD 2013:28) höll domstolen ett moderbolag ansvarigt för de föroreningsskador som dotterbolaget orsakat. Genom domstolens formulering väcktes således frågan på nytt om hur långtgående verksamhetsutövarbegreppet sträcker sig och vilka aktörer som bär ansvaret för någon annans miljöskadliga agerande. Med utgångspunkt i MÖD 2013:28 redogör uppsatsen för de rättsliga förutsättningarna för att betraktas som verksamhetsutövare och därmed hållas ansvarig för att efterbehandla ett förorenat område. Vid sidan av de centrala regelverken redogörs för grundläggande principer om förorenarens betalansvar (PPP) och hållbar utveckling för att bidra med förståelse för varför ansvarsfördelning ser ut som den gör. Det centrala kontrollbegreppet behandlas i förhållande till såväl moderbolag som kreditgivare för att ge en bild av problematiken både med en allt för snäv och en allt för öppen ansvarsformulering Slutligen uppställs, utifrån de rättskällor som ligger till grund för respektive reglering, en prognos över hur EU-domstolen kan tänkas resonera vid ett framtida förhandsavgörande. I den avslutande diskussionen förs även en analys kring varför det är så svårt att fastställa gränsen för verksamhetsutövarbegreppet i förhållande till hur moderbolag och kreditgivare drabbas.