LÄRANDETS OLIKA ANSIKTEN : En undersökning om relationen mellan en elevgrupps lärstilar och några lärares undervisningsmetoder

Sammanfattning: ABSTRAKT   Syftet med föreliggande studie är att djupare förstå relationen mellan några lärstilar som karakteriserar en elevgrupp på ett gymnasium i södra Sverige med hur några lärare undervisar på samma skola. Det är viktigt som blivande lärare att förstå hur elever tillägnar sig kunskap och vilken betydelse olika undervisningsmetoder har för om elever lyckas eller misslyckas i sitt lärande. Föreliggande studie är en fallstudie och metoden en kombination av kvalitativa och kvantitativa data bestående av enkäter och intervjuer. 27 elever och tre lärare ingår i undersökningen. Som teoretisk utgångspunkt används Kolbs teori om lärstilar som inbegriper den divergenta, den konvergenta, den ackommoderande och den assimilerande lärstilen. Varje lärstil motsvaras av en eller två undervisningsmetoder. Resultatet visar att den divergenta och den ackommoderande lärstilen dominerar hos de deltagande gymnasieeleverna. Gupparbete är den undervisningsmetod som motsvarar de flesta elevers lärstilar. Klassundervisning finns på andra plats medan eget arbete motsvarar ett fåtal elevers lärstilar. Av resultatet framkommer också, i kontrast till de framkomna lärstilarna, att klassundervisning är den undervisningsmetod som föredras av eleverna enligt deras självbeskrivning. Psykologiläraren föredrar klassundervisning och eget arbete medan variationer av samtliga undervisningsmetoder föredras av båda historielärarna. Psykologi- och historieundervisningen uppfattas som antingen bra eller förbättringsbar. De använda undervisningsmetoderna kan till viss del tillfredsställa de flesta elevernas inlärningsbehov.