Automatiserat beslutsfattande inom den offentliga förvaltningen - En undersökning av den rättsliga regleringen och möjligheterna till insyn

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Inom den offentliga förvaltningen är det allt vanligare att beslut fattas automatiserat. Med automatiserat beslutsfattande menas att beslut fattas maskinellt utan att någon mänsklig beslutsfattare är en del av beslutsfattandet. I Sverige fattas dagligen hundratusentals beslut utan mänsklig inblandning. Frågor om automatiserat beslutsfattande har fått ökad uppmärksamhet genom en bestämmelse i den nya förvaltningslagen (2017:900), FL, och genom art. 22 i EU:s allmänna dataskyddsförordning, GDPR. Syftet med den här uppsatsen är att utreda och analysera den rättsliga regleringen av automatiserat beslutsfattande inom den offentliga förvaltningen. Uppsatsen inriktar sig särskilt på två centrala delar av automatiserat beslutsfattande. Den första delen syftar till att utreda och analysera det rättsliga stödet för att fatta automatiserade beslut. Den andra delen syftar till att undersöka och analysera vilka möjligheter till insyn som finns när automatiserat beslutsfattande används inom den offentliga förvaltningen. För att undersöka detta har utgångspunkt tagits i den rättsdogmatiska metoden. I uppsatsen används en EU-rättsligt metod för att hantera de specifika EU-rättsliga källorna. Det allmänna uttryckliga lagstödet för automatiserat beslutsfattande inom den offentliga förvaltningen är 28 § FL. Bestämmelsen anses tydliggöra att automatiserade beslut som utgångspunkt kan fattas utan stöd i någon annan särskild reglering. Viss specialreglering av automatiserat beslutsfattande i lag och förordning finns dock fortfarande. Om kommuner har rättsligt stöd för användandet av automatiserat beslutsfattande råder det delade meningar om, vilket diskuteras närmare i uppsatsen. Det kan dock konstateras att flera kommuner använder automatiserat beslutsfattande. Genom art. 22 GDPR är automatiserat beslutsfattande även reglerat på en EU-rättslig nivå. Utifrån det undersökta materialet kan det konstateras att artikeln är svårtolkad och att den exakta innebörden av artikeln till viss del är oklar. Möjligheterna till insyn i det automatiserade beslutsfattandet undersöks i förhållande till offentlighetsprincipen, rätten till partsinsyn och rätten till insyn med stöd av GDPR. Slutsatsen är att gällande rätt inte, i varje enskilt fall, ger någon möjlighet till insyn i den offentliga förvaltningens användning av algoritmer och datorprogram för automatiserat beslutsfattande.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)