Personlig lämplighet, vad är det? - En studie över begreppet personlig lämplighet, hur det får tillämpas i en anställningsprocess och ifall det finns några begränsningar genom diskrimineringsrätten

Sammanfattning: Utgångspunkten i Sverige är att det råder fri antagningsrätt. Denna rättssystematiska utgångspunkt gäller så länge det inte finns några rättsliga inskränkningar. Saknas begränsningar, så är det med andra ord upp till arbetsgivaren att bestämma vem och hur han vill anställa. Men sedan slutet av 1990-talet har diskrimineringslagstiftningen utökats. Syftet med denna uppsats är att utröna ifall och i så fall hur diskrimineringsrätten sätter gränser för den fria antagningsrätten, när personlig lämplighet blir en avgörande bedömningsgrund i en anställningsprocess. Men begreppet personlig lämplighet är vitt och svårfångat. Därför kommer uppsatsen först försöka utröna vad personlig lämplighet egentligen är. Även om vissa egenskaper och förmågor återkommande åberopas och bifalles, är det svårt att finna några tydliga gränser för vad personlig lämplighet kan innefatta. Detta beslut lämnar Arbetsdomstolen och svensk rätt i stort till arbetsgivaren att fatta, så länge egenskaperna eller förmågorna framstår som sakliga och motiverade i förhållande till tjänsten och kravprofilen. De begränsningar som finns i den fria antagningsrätten berör framförallt hur rekrytering och urval bör gå till. Ifall arbetsgivaren behöver stå till svars för sitt anställningsbeslut eller urval, på grund av att det kan antas ha grundats på någon av diskrimineringsgrunderna, måste han objektivt kunna motivera sitt beslut och visa underlag från en dokumenterad anställningsprocess, som inte bygger på subjektiva eller löst grundade uppgifter.