Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att omhänderta svårt sjuka patienter : En litteraturstudie

Sammanfattning: Bakgrund: Mötet med medicinskt svåra situationer förekommer dagligen för ambulanssjuksköterskan. Det finns flera komponenter som påverkar hur situationen upplevs. Ambulanssjuksköterskan ska ha adekvat utbildning för det arbetet de utför.  Syfte: Syftet var att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelse av att vårda svårt sjuka patienter.  Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt med induktiv ansats. Resultatet baserades på åtta vetenskapliga artiklar. Resultat: Fem kategorier framkom: Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att förbereda sig; Ambulanssjuksköterskans upplevelse av kommunikation; Ambulanssjuksköterskans upplevelse av att omhänderta en patient på plats och under transport; Ambulanssjuksköterskan copingstrategier och Ambulanssjuksköterskans upplevelse av kunskap och erfarenhet. Ambulanssjuksköterskan upplevde vikten av förberedelser inför patientmötet för att optimera mötet med patienten. Reflektion efter patientmötet var viktigt, för den självständiga utvecklingen där konstruktiv kritik framfördes. Ambulanssjuksköterskan nyttjade flertalet olika copingstrategier för att bearbeta upplevelserna av att vårda en svårt sjuk patient.   Konklusion: Litteraturstudien påvisar olika faktorer som påverkar ambulanssjuksköterskorna i den pre-hospitala vården. Ambulanssjuksköterskorna möter oväntade situationer och måste vara förberedda på omhändertagandet av svårt sjuka patienter. Säkerheten upplevs ökas då arbetet sker med utbildad och erfaren personal. Kommunikationen riskerar att fallera vid olika vårdsituationer. Ständig reflektion och återkoppling inom arbetsgruppen upplevdes