Distriktssköterskan i primärvården : kunskapskällorsom ligger till grund för beslutsunderlag. Kvalitativa intervjuer

Detta är en Magister-uppsats från Linköpings universitet/Linköpings universitet/Institutionen för medicin och hälsaHälsouniversitetet

Sammanfattning:

Samtiga vårdprofessioner har enligt lag krav på sig att arbeta evidensbaserat. Så även sjuk- och distriktssköterskan. Ett mycket lågt användande av evidens har trots detta fastställts. Stora förluster görs för att förlegade och ovetenskapliga metoder används. Ett stort antal studier har gjorts för att efterforska orsakerna till detta men har då fokuserat på sjuksköterskan i slutenvården. Kraven att sjuksköterskan skall utöva evidensbaserad vård ses dock ej som något odelat positivt. Bland omvårdnadsforskare debatteras om evidensbaserad vård kan påverka sjuksköterskans omvårdande roll negativt.

Syftet med uppsatsen var att finna ut de kunskapskällor som distriktssköterskan i primärvården utgick ifrån vid val av omvårdnadsåtgärd, att utröna om dessa var evidensbaserade eller ej, samt att lyfta anledningarna till att dessa val gjordes.

Studien var kvalitativ och bygde på åtta intervjuer med distriktssköterskor. Använd analysmetod var kvalitativ Innehållsanslys enligt Krippendorff och Hsieh och Shannon. Vid analysen framkom fem subkategorier; Intuition / eget vetande, Trovärdig kunskap, Tillitskunskap, Skriftliga direktiv och Okritiskt förhållningssätt. Dessa kunde slås samman till två kategorier; Kunskapskällor och Evidensomedvetenhet. Den övergripande kategorin blev Distriktssköterskans beslutsunderlag för omvårdandsåtgärd.

Konklusionen blev att primärvårdsdistriktssköterskan har en låg tillämpning av evidensbaserade beslutsunderlag. Faktorer som tidsbrist etc anses vara bidragande men ej en huvudsaklig anledning. Den huvudsakliga anledningen anses vara att sjuk- och distriktssköterskan av tradition inte förväntas vara objektiv och kritisk.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)