Att lära i kris och krig : En beskrivande studie av internationella insatsers betydelse för soldatens lärande.

Sammanfattning: De internationella insatserna har sedan 50-talet bidragit till Försvarsmaktens utveckling i allmänhet och soldatens i synnerhet. De internationella ambitionerna ökade under 2000-talet men genom den senaste tidens förändrade säkerhetsläge återgår nu Försvarsmakten till att fokusera på det nationella försvaret. Kan Försvarsmakten under dessa omständigheter iscensätta de faktorer som bidrar till soldatens utveckling i en nationell kontext? Genom att studera hur de internationella insatserna bidrar till soldatens lärande söker denna studie förstå de bakomliggande faktorer som påverkar lärandet. Genom en explorativ design och en kvalitativ ansats intervjuas soldater och officerare med egen erfarenhet för att besvara frågan. Den teoretiska referensramen vilar på två perspektiv och teoretiska utgångspunkter. Det konstruktivistiska perspektivet företräds av Kolbs lärocykel och det kontextuella av Ellströms organisationspedagogiska faktorer för lärande på arbetsplatsen. Ur empirin framträder tre teman, individuella faktorer, verktyg respektive kontextuella faktorer. Verktygen beskriver hur soldaten lär och har likheter med Kolbs lärocykel. De kontextuella faktorerna beskriver den kontext som omger soldaten, och de individuella faktorerna beskriver soldatens förutsättningar att lära. Studiens slutsats är att lärandet under internationella insatser är intensivt vilket beror på två samverkande faktorer, kontexten erbjuder många tillfällen till lärande och soldaten har förutsättningar genom de individuella faktorerna att omvandla upplevelserna till kunskap. Studien pekar på ett antal områden där Försvarsmakten kan utveckla lärandemiljön under övning och träning för att intensifiera soldatens lärande, däribland att använda en självständigt tänkande motståndare samt verka för undantag från de regelverk som idag hämmar soldatens autonomi.