Kränkning av personlig integritet i media - en skadeståndsrättslig och immaterialrättslig aspekt

Sammanfattning: Svensk rätt uppställer inte något allmänt skydd för den enskildes personliga integritet. Istället föreligger ett skydd för den personliga integriteten i flera olika lagar och bestämmelser. Bl.a. i Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna uppställs ett skydd för privatlivet i artikel 8. Förevarande uppsats avser att behandla skyddet för kränkning av personlig integritet i media och då i pressen. Skyddet för denna typ av kränkning är i Sverige relativt outvecklat. Denna uppsats syftar därmed till att behandla och klargöra hur detta skydd ser ut, vilka brister som föreligger samt huruvida skyddet kan förstärkas. En del av det skydd som uppställs mot kränkning av personlig integritet i media utgörs av pressetiska regler vilka pressen själv satt upp inom ramen för sin självsanerande verksamhet. Dessa regler har dock ingen juridisk sanktion knuten till sig. Utöver dessa etiska regler föreligger ett rättsligt skydd i form av straffrättsliga bestämmelser om ärekränkning. I detta fall aktualiseras både brottsbalkens samt tryckfrihetsförordningens lagparagrafer angående tryckfrihetsbrott. Detta skydd ger även den enskilde en rätt till skadestånd vid en kränkning. Dock är få kränkningar så pass grova att de fälls för brottsligt förtal. Även kränkningar vilka inte klassas som brottsliga kan upplevas kränkande för en enskild. Denne har emellertid vid dessa fall ingen talerätt såvida kränkningen inte utgör ett brott. Skyddet för den personliga integriteten är svagt i svensk rätt i allmänhet och i media i synnerhet. Detta beror till stor del på att tryckfrihetsrätten i Sverige är grundlagsskyddad. Tryckfriheten har således företräde vilket blir på bekostnad av den personliga integriteten. Följaktligen är det även svårt att förstärka skyddet för privatlivet i media då det krävs en inskränkning i tryckfrihetsförordningen. Ett viktigt spörsmål är emellertid om det skydd som uppställs för personlig integritet i pressen är tillräckligt. Med tanke på den makt media har så har länge fordrats att något måste ske. Som det ser ut idag kan media i stort sett skriva vad de vill för att sedan gömma sig bakom tryckfriheten. Dock har än så länge inget hänt på detta rättsområde även om förslag till förstärkning av skyddet existerar. Skadestånd torde kunna utgöra ett medel med vilket man kan förstärka privatlivsskyddet i media och samtidigt utge kompensation vid kränkningar även i de fall brottsligt förtal inte föreligger. Personlighetsskyddet har även en koppling till immaterialrätten genom skyddet för den egna bilden. Eventuellt torde skyddet för egen bild kunna förstärkas inom den immaterialrättsliga sfären. Frågan om personlig integritet i pressen är komplicerad och det krävs följaktligen att en rimlig balans upprättas mellan vår grundlagsstadgade tryckfrihet och vårt behov av ett integritetsskydd i media. Det spörsmål som kvarstår är hur detta skall ske i svensk rätt. I ett relativt nyligen avgjort fall från Europadomstolen kan situationen för tabloidpressen ha förändrats på en viktig punkt. Så som skyddet ser ut idag kan således den svenska grundlagen anses stå mot de mänskliga rättigheterna.